I sitt tal i Almedalen tog statsminister Fredrik Reinfeldt upp befolkningsutvecklingen, globalt och här hemma. Den innebär behov av nytänkande, för Sverige och ett växande antal jämförbara länder, om hur välfärden ska tryggas när de yrkesverksammas andel av befolkningen minskar jämfört med antalet av dem som behöver andras insatser - barn, gamla, sjuka. Alltså det övergripande makroperspektivet på barnafödande.
Samtidigt, i Stockholm, har mikroperspektivet anlagts vid en kongress om fertilitet, fruktsamhet. Med fokus på enskilda människors längtan efter barn vill European Society of Human Reproduction and Embryology, ESHR, främja intresse för och kunskap om barnafödandets biologi och medicin.
På området har vetenskapen gjort hisnande framsteg de gångna decennierna, och därmed ställt politikerna inför nya utmaningar, ekonomiska såväl som etiska.
En utmaning är att det i Sverige, trots kunskap om hur man skyddar sig mot oönskad graviditet, sedan decennier utförs mellan 30.000 och 40.000 aborter årligen.
En annan utmaning är att ett växande antal människor inte får de barn de önskar sig.
Politiken har valt att frikoppla dessa frågor från varandra. Det har visat sig mest praktiskt så för folkvalda beslutsfattare. Att närma sig problemet utifrån ett ifrågasättande perspektiv är lika riskabelt som det en gång var att ifrågasätta neutralitetspolitiken.
Ofrivillig barnlöshet klassas som en sjukdom. Vid ESHR-kongressen presenterades nya rön om metoder mot sjukdomen, och statistik som innebär hopp för dem som drabbas av traumat, med ett eller flera missfall.
Många kvinnor upplever nämligen ändå ett lyckat havandeskap.
Men det finns också något annat att tänka på, och det bör kunna ses som en uppgift för politiker, hur rädda dessa än må vara att komma med pekpinnar om hur människor bör leva livet.
I Svenska Dagbladet skriver läkarna Britt Friberg och Matts Wikland under rubriken "Så kan fler få efterlängtade barn" (efterlängtade även av staten!) att unga män och kvinnor behöver informeras inte bara om skydd mot oönskad graviditet, utan även om vikten av att "börja i tid" för att kunna bli förälder: Vänta inte med familjebildning, är rådet nummer ett.
Och begränsa antalet partners dessförinnan! Enligt Professor Tanja Tydén i Uppsala har sexualvanorna blivit betydligt mer riskfyllda på bara några år. Med sjukdomar som följd som påverkar förmågan att få barn.
Lösningen? Ja, inte att predika avhållsamhet, det har aldrig fungerat, säger Tanja Tydén.
Men är inte det just vad hon och läkarna Friberg och Wikland gör? När de föreslår avhållsamhet från beteenden som gör det svårare att få barn.