NÄSTA ÅR avvecklas den Natoledda Isafstyrkan i Afghanistan, där Sverige deltar. Men utrikesminister Carl Bildt (M) vill ha maximalt 200 svenska militärer i Afghanistan även efter att Isafstyrkan avvecklats. De ska arbeta med utbildningsinsatser, säger Bildt till DN (13/5).
Bildts besked är väntat. Regeringen hade stöd av Socialdemokraterna och Miljöpartiet när riksdagen fattade beslut om den nuvarande svenska insatsen i Afghanistan. Och på Socialdemokraternas hemsida står: "Målet är att den svenska militära insatsen till sommaren 2014 helt ska vara avslutad och endast en militär utbildningsinsats om upp till 200 personer kvarstår, om afghanerna så önskar." Bildts 200 utbildningsmilitärer är alltså ingen fri fantasi, utan något regeringen redan har diskuterat med S och MP.
Ändå låter MP:s utrikespolitiska talesperson Bodil Ceballos tveksam. Hon säger till DN att det krävs ett brett samförstånd i riksdagen och ett FN-mandat om MP ska vilja fortsätta insatsen. Dessutom anser hon att det är "skakigt" att Tyskland och Sverige hittills är de enda som sagt något om att vara kvar. "Då kan man fråga sig av vilken anledning just vi ska vara kvar", säger Ceballos.
Inget hindrar regeringen och S från att göra upp om vidare insatser utan MP:s stöd. Men det är intressant att notera hur MP vinglar. Å ena sidan vill man delta i viktiga beslut, och inte hamna i nejsägarhörnet tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Å andra sidan vill man uppenbarligen demonstrera att MP har betänkligheter inför fortsatta insatser i Afghanistan.
Det finns en svensk opinion mot vårt militära deltagande i Afghanistan, även utanför V:s och SD:s riksdagsgrupper. I slutet av mars skrev 19 kända personer ett öppet brev till Carl Bildt där de krävde att trupperna omedelbart tas hem. "Afghanistan behöver skolor, sjukhus och återuppbyggnad av landet. Krig är inte lösningen på Afghanistans problem" skrev bland andra KG Hammar, Helle Klein, Henning Mankell och Ilmar Reepalu.
Debattörerna blundar för att Afghanistan är ett land som präglas av interna stridigheter mellan talibaner och olika lokala krigsherrar, och att skolor och sjukhus hotas av dessa stridigheter. Arbetet pågår med att bygga upp afghanska polis- och militärstyrkor, men det går inte särskilt bra.
Om Sverige och andra västländer plötsligt drar tillbaka all militär närvaro finns det inga experter som kan hjälpa den afghanska staten att bygga upp sin egen säkerhet. Det vore att lägga Afghanistans öde i händerna på talibaner, krigsherrar och andra med tillräckliga militära muskler.
MP måste bestämma sig. Vill de visa solidaritet med Afghanistan och ta ansvar tillsammans med regeringen och S, eller vill de sitta i nejsägarhörnet och vinna twittervänsterns uppskattning?