1.000 kronor mer i plånboken. Det budskapet gick att läsa på nya Moderaternas valaffischer och höra i Fredrik Reinfeldts valtal 2006. Skatten skulle sänkas för alla som arbetade. Det skulle löna sig bättre att arbeta och det skulle ge mer frihet till medborgarna. Valet vanns och jobbskatteavdraget infördes. Det blev sedan jobbskatteavdragen, då skatten sänktes i flera omgångar.
Under de sex borgerliga åren sen dess har argumenten för jobbskatteavdragen fått en helt annan karaktär. Det är beklagligt. Politik är en strid om fakta, men det är också en strid om ideologi och värderingar. Och där finns bristerna.
Nu fastnar regeringen i en argumentation där de enbart förklarar hur det skapas fler jobb med sänkta inkomstskatter och hur många färre jobb höjda skatter ger. Oppositionen följer efter och angriper jobbskattevadragen med att inga jobb skapas. Att Socialdemokraterna och framförallt Vänsterpartiet gillar att skatterna är höga och att staten har större makt gömmer de också bakom tekniska argument.
Alla hänvisar de till vad forskning, professorer, ekonomer och politiska råd och revisioner säger. Att politik inte svävar fritt från fakta är självklart mycket bra.
Men forskning kring ekonomisk politik kommer i allehanda skepnader och färger, det är bara att plocka ut den som passar. Därför behövs värderingar och värden framhållas som bärande argument. Det är vad politik handlar om. Annars får vi teknokratstyre.
Ett annat problem är att skattepolitiken står helt still. Statsminister Fredrik Reinfeldt ser tyvärr inte utrymme för ett femte jobbskatteavdrag. Samtidigt har Socialdemokraterna köpt stora delar av de införda jobbskatteavdragen, vilket de inte låtsas om. De fortsätter att kritisera regeringens skattesänkningar, dock med den väsentliga skillnaden att de inte vill avskaffa dem.
Brist på värderingar gör sig påmind igen. Det är framförallt moraliskt rätt att staten spenderar och beskattar mindre. Familjer använder sina pengar mycket klokare än staten. Sänka skatter bidrar till att skapa frihet, välstånd och arbetstillfällen och lyfter människor ur arbetslöshet. På sikt leder det också till statskassan har mer, inte mindre, i sina kassakistor.
Men det ska kommas ihåg att också de gamla Moderaterna i decennier argumenterade för att mer pengar kvar i plånboken ger mer makt till familjer och individer. Då vanns heller inga val.
Att koppla ihop sänkta skatter med jobbfrågan, för att minska arbetslöshet och öka sysselsättningen, gjorde att budskapet lättare gick att ta till sig för fler människor som för första gången lade sin röst på Moderaterna. Jobbskatteavdrag blev en bärande pelare i arbetslinjen och var ett klokt drag av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, men balansen mellan teknik och filosofi har nu rubbats.
Flera jobbskatteavdrag behövs och det måste vara mer än bara arbetsmarknadspolitik, så argument för fler jobb går sida vid sida med mer frihet och borgerliga värderingar.