För dem som närvarade på presskonferensen var det oklart om Anders W Jonsson verkligen var en äkta kandidat, eller om han bara var ett manligt alibi. Då presentationerna var över och journalisterna erbjöds att intervjua kandidaterna rusade alla till Johansson och Hatt.
Anders W Jonssons presentation av sig själv kändes inte heller lika förberedd som kollegornas. Det gjorde den samtidigt mer trovärdig. Jonsson var saklig och vardaglig, medan både Hatt och Johansson friskade på ordentligt med floskler. Tyvärr, det är det senare som går hem när man ska skymta förbi i TV-rutan.
Förutom den retoriska formen var det dock inte mycket som skiljde Anders W Jonsson från de andra. Alla tre betonade ordet socialt. Ingen uppehöll sig särskilt länge vid Maud Olofssons favoritämnen företagare och avregleringar.
Oavsett vem av kandidaterna som tar över efter Olofsson tycks det som om den super-liberala eran i Centerns historia går mot sitt slut. Det är måhända bra. Men samtidigt kan man inte ersätta den med en så urvattnad och intetsägande beteckning som socialliberal. Vad betyder egentligen det? I ett
internationellt perspektiv är alla svenska riksdagspartier socialliberala, till och med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Som åskådare förundras jag över att alla tre kandidaterna undviker landsbygdsperspektivet. Visserligen nämnde alla pliktskyldigt en landsbygds- och lantbruksbakgrund. Men ingen vågade påtala att det i Sverige idag finns en intressekonflikt mellan stad och land.
De stora partierna, samt populära Miljöpartiet, talar nästan enbart om storstadsfrågor. När de någon gång nämner landsbygden är det som ett reservat för storstadsmänniskan att se från tågfönstret.
Det finns många frågor där landsbygdsbor har fått stryka på foten inför storstadsborna. Den påtvingade rovdjurspolitiken, bensinskatten, de storstadsinriktade infrastruktursatsningarna, energipriserna samt nedläggningen av tingsrätter och polisstationer är några exempel.
Det ligger en handske kastad på den politiska åkern, men Centern plöjer runt. Är det så att det gamla bondepartiet har komplex för sina rötter? Landsbygdens invånare behöver företrädare. Att vara socialliberal är det alltid någon annan som är bättre på.
Anders W Jonsson ses, sin gedigna bakgrund till trots, inte som en verklig kandidat. Inifrån Centern ryktas att Anna-Karin Hatt är favorit. Men Annie Johansson tycks vara medias favorit. I slutet av september vet vi vem Centerpartiet väljer.