Sedan apoteksmonopolet försvann har antalet försäljningsställen i Sverige ökat kraftigt. Det är utmärkt. Konkurrens gynnar konsumenten. Till saken hör dock att de nya apoteken i regel har etablerats i tätorter större än 3.000 invånare. Glesbygden har således kammat noll.
Faktum är att apotek nu i stället riskerar att försvinna när det avtal som garanterar att olönsamma apotek inte läggs ned löper ut den 1 juli i år. Här har socialministern Göran Hägglund onekligen något att bita i.
För att en reform ska bli lyckad måste det finnas en utbredd acceptans för dess mål. Apoteksreformen ansågs som efterlängtad av de flesta. De eländesbeskrivningar som fördes fram av monopolkramarna visade sig vara överdrivna. Svenska folket klarade, till vänsterpartiernas förtret, att gå förbi en affär utan att överdosera Alvedon. Samtidigt har öppettiderna förlängts och tillgängligheten ökat.
Alla bitar ligger dock inte på plats. Det råder en tydlig snedvridning mellan mer “attraktiva" etableringar och de som inte anses kunna generera någon avkastning. Det leder i sin tur till att de apotek som är lönsamma blir kvar, medan de som är olönsamma tas bort. Det är inget konstigt med det. Så fungerar en fri marknad.
Men här måste politiken vara på sin vakt. Om det plötsligt börjar försvinna apotek som alltid har funnits då kommer det att mullra inne i skogarna. När det gäller vår hälsa vill vi ha råd från människor som kan sin sak. Försämras den möjligheten vittrar stödet för reformen sönder.
Det är därför viktigt att en så genomgripande förändring som slopandet av apoteksmonopolet följs upp, utvärderas, och att icke önskvärda effekter åtgärdas. Regeringen upptäckte faran tidigt och såg till att försäkra sig om att de apotek som förvärvats från det gamla monopolbolaget inte fick läggas ned inom en treårsperiod.
Frågan är dock vad som händer när avtalet går ut? Marie Wickberg (C) ställde frågan till Göran Hägglund i riksdagen den 12 januari. Svaret var att saken ses över och att en analys av myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar ska presenteras senast den 31 december 2012. Problemet är att då kan apoteken redan vara borta.
Det kan inte vara så att boendeorten gör att vissa medborgare får ta del av en viktig samhällservice, medan andra inte ens får en rimlig möjlighet att göra detsamma. Den insikten finns inom regeringen. Det gäller att hitta rätt balans som ser till att alla medborgare, i hela Sverige, lägger märke till att saker och ting fungerar bättre nu än under monopolet.
Frågan lär ha högre prioritet än vad som framgick av Hägglunds svar i riksdagen. Det gäller att lösa upp knutarna innan det är för sent.