Försvarets ekonomi går inte ihop. Så enkelt är det. Det är dessutom ett faktum helt oberoende av en eventuell uppgradering av Jas Gripen, den så kallade Super-Jas. Yrkesförsvaret är dyrare än beräknat, och behöver kosta ännu mer för att inte förlora kompetent manskap.
Dessutom behövs stora resurser för att omsätta materiel som blivit för gammal eller för nyinköp, den så kallade materielpuckeln som beräknas till år 2015.
Det finns all anledning att ta ÖB Sverker Göranssons ord från Almedalen på allvar. "Med oförändrad ekonomi måste vi på sikt välja bort hela eller delar av organisationen. Och då menar jag marinen, flygvapnet eller armén."
Lägg därtill kostnaderna för Super-Jas. Att tvinga fram uppgraderingen inom Försvarsmaktens befintliga anslagsram är inget annat än ett försök att ha kakan, äta den och dessutom vägra betala för den.
Sverige kan inte försvaras med Jas-plan allena. Att fortsätta på den inslagna linjen innebär dock en utveckling i den riktningen. Det vore minst skadligt för det redan nedbantade försvaret av riket. Att offra hela försvaret på Super-Jas’ altare är inte förnuftigt.
Det är sant och visst att Sverige kan försvaras utan Gripen. Det är fullt möjligt att köpa in utländska plan till försvaret. Det vi kan spara på det viset kommer vi dock att förlora på andra håll.
Att envetet hålla fast vid tillverkningen av Jas-plan har inte varit utan stora fördelar. Det är utveckling som hela tiden ligger i framkant. Tillverkningen bidrar med en del arbetstillfällen, visst, men de stora förtjänsterna är den kunskapsspridning som högteknologisk verksamhet av det här slaget för med sig: forskning och utveckling i världsklass som samlar oersättlig kompetens i Sverige.
Det är en verksamhet som spiller över och driver på utvecklingen även inom andra delar av industrin. Lägg därtill möjligheterna till export av det nya Super-Jas. Den svenska militära flygindustrin har betytt oerhört mycket för stora delar av samhället.
Att kräva att utvecklingen av det nya planet ska ske inom ramen för existerande försvarsbudget, särskilt när den redan är av svältkaraktär, är varken rimligt eller rättvist. Det är inte bara en försvarssatsning, det är också en industrisatsning på spjutspetsnivå.
Det är rimligt att utvecklingskostnaden för det nya Super-Jas lyfts ur försvarsbudgeten, i vart fall delvis.
Den del som inte lyfts ur bör kompenseras med ökade anslag. Det är inte en fråga om budgetdisciplin. Problemet är inte att Försvarsmakten inte kan vända på örena. Det kan man, det har man visat på senare år. Men de kan inte trolla med knäna, och att regeringen förväntar sig, ja till och med kräver det är oansvarigt.
Skyddet av rikets territorium är en av statens mest grundläggande uppgifter.