FÖR KNAPPT 200 år sedan kunde en pojke i Sverige se fram emot i genomsnitt 42 levnadsår, detta förutsatt att han överlevde sitt första år på jorden. Av 1.000 pojkar som föddes skulle 214 dö före ettårsdagen.
Nu är spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Samtidigt är Sverige ett av de länder som har högst medellivslängd, i början av 2000-talet hade endast Japan högre.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog upp den ökande medellivslängden i Sverige och dess följder kort i en intervju.
Att hela Sverige diskuterar pensionsålder, som om det vore rätt eller fel vinnare i schlagerfestivalen, indikerar att pensionsfrågan är viktig. Det finns en gnagande oro för att allt uppenbart inte står rätt till i systemet.
Vad sade Reinfeldt? Först och främst att vi lever längre. De som i dag går in i arbetskraften kan förvänta sig att i snitt leva nästan ett decennium längre än de som lämnar den.
Att spara ihop pengar för ett decenniums extra pension är ingen söndagspromenad. Pensionsutbetalningarna beror, enkelt uttryckt, på hur länge personen förväntas leva delat på summan som är inbetald.
Statsministern säger att alla är olika, ett frivilligt system är önskvärt. Det är en möjlighet - inte ett tvång - att kunna jobba längre om man vill. Detta verkar intellektuellt ha varit svårt att ta till sig hos vissa, främst kvällstidningar och den mer kollektivistiska delen av oppositionen.
De har en mental värld där staten erbjuder en modell där alla trycks in, även om de inte passar modellen - den gamla tidens Sverige.
Den medicinska vetenskapen gör ständiga framsteg. Den fantastiska förändringen gör att vi måste omvärdera vår syn på livet och ålderdomen. Reinfeldt påpekar att hälften av dem som föds i dag kommer att leva tills de är hundra år gamla.
En kvinna som går i pension i år vid 65 förväntas i genomsnitt leva 21 år till, hennes dotter 26 år och dennas dotter 30 år till efter pension. Sedan 1980-talet har medellivslängden ökat med sju år i Sverige. Dessa förändringar går varken att blunda för eller vifta bort.
Det är fullt förståligt att många knappt vill ta i pensionsproblematiken utan kraftiga skyddshandskar. Många människor reagerar med ryggraden och ropar om orättvisa. Att politiskt genomföra det som är rätt är i det här fallet inte enkelt. Det är däremot lätt att se vad som kommer att hända med pensionerna om man inte gör rätt.
De som nu skriker högst mot reflektionen att vi kanske måste jobba längre har en skyldighet att redovisa alternativet de är för. Är de för en kraftigt sänkt pension?