Vad är det för speciellt med den 4 oktober? Det är kanelbullens dag! Ett gott tillfälle att sätta i sig en kanelbulle eller två. Men för inte så länge sedan förknippades dagen med något annat. Den 4 oktober tjänade som en påminnelse om hur svenska folket mobiliserade mot löntagarfonderna.
LO-ekonomen Rudolf Meidner, arkitekten bakom löntagarfonderna, var öppen med sitt syfte: ifall samhället skulle kunna förändras enligt Socialdemokraternas och LO:s önskemål behövde ägandet förändras. Med löntagarfonderna skulle löntagarna ta kontroll. Detta skulle skapa solidaritet och mer jämlika löner.
De mest hårdnackade motståndarna mot förslaget återfanns inom Moderaterna, men till och med finansministern Kjell-Olof Feldt (S) tvivlade.
Den 4 oktober 1983 tågade närmare 100.000 demonstranter mot Sveriges riksdag för att överlämna ett upprop mot löntagarfonderna. Människor med olika bakgrund enades i kampen. Småföretagare gick i samma demonstrationståg som cheferna för några av Sveriges största företag.
Är det en kanelbullekonspiration som gör att vi nu associerar dagen med bullar i stället för striden mot löntagarfonderna? Det är tveksamt, snarare beror det på att vi lider av dåligt historiskt minne. För drygt tjugo år sen avskaffades löntagarfonderna av den borgerliga regeringen. Systemet varade visserligen i flera år, men det finns ingen risk för att något liknande sker på nytt. Eller?
Dagens konflikt gällande vinster i välfärden är inte helt olik den som rådde mellan borgerliga och socialister angående löntagarfonderna. Det rör sig om olika frågor och olika argument används för att försvara statens ingrepp, men resultatet är detsamma: lagstadgade hinder för fri företagsamhet. Från LO och Vänsterpartiet har till och med totalförbud förespråkats för att komma till rätta med de problem man hävdar att vinstdrivande företag inom välfärdssektorn medför.
I en krönika på SvD:s ledarsida (3/10) beskriver Anita du Rietz de gemensamma nämnarna mellan dagens debatt och den som fördes för 30 år sedan: ”Somligt känns igen i dagens debatt; kritiken inom socialdemokratin mot höga vinster i vissa näringar med efterföljande krav inom fackförbunden på lönekompensation, vinstdelning eller offentligt ägande. När nu dessutom lågkonjunkturen brett ut sig tycks allt fler förlita sig på statliga näringsingripanden. En inställning som i förlängningen skulle kunna leda till samma diskussion och beslut som för 30 år sedan.”
Det kanske är dags för ännu en folklig mobilisering mot dem som vill kväva den fria företagsamheten. När företag görs mindre fria drabbar det även människans frihet att agera såsom hon anser är bäst. Det är värt att minnas, speciellt när man äter en nybakt kanelbulle.