Gäst: Två bilder av en kupp

Politik2009-07-20 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
sparkas Romeo Vásquez Velásquez, Honduras överbefälhavare. Tre dagar senare stormar militären presidentresidenset, sliter landets demokratiskt valda president, Manuel Zelaya, ur sängen, sänder honom i exil till Costa Rica. Nattligt utegångsförbud deklareras. En övergångsregering tillträder, men erkänns inte av omvärlden. Tankarna vandrar i invanda banor. Det är inte första gången i Syd- och Mellanamerikas historia som missnöjda officerare, måna om sina privilegier och sin maktställning, upphäver demokratin och sätter rättsväsendet ur spel. Vinkeln präglar svensk
nyhetsrapportering från oroshärden. I Ekot intervjuas Victor Mesa, inrikesminister i Zelayas regering. Illegal, tragisk, löjlig och inkompetent, säger han om kuppen. Det är en bild, en röst. Viktig, relevant, onekligen. Men inte den enda. Varför inte också lyssna till Honduras före detta kulturminister, Octavio Sánchez? Han klär sitt omdöme i en liknande språkdräkt. Men anklagelsen är riktad mot Zelaya och hans ministär, inte mot kuppmakarna. De demonstranter som samlades på flygplatsen i Honduras huvudstad Tegucigalpa för att välkomna sin hemvändande president, och som besköts med tårgas av polis medan arméförband hindrade Zelayas plan från att landa - nog är deras åsikt värd att tas på fullaste allvar. Men likaså finns det anledning att låna Honduras folkliga opposition, organiserad i aktivistgrupper som Generation for Change, ett öra. Konflikten är nämligen långt ifrån okomplicerad. Den icke bindande folkomröstning Zelaya planerade, som berör förändringar i Honduras konstitution, har förklarats olaglig av landets högsta domstol. Det var när Velásquez, i enlighet med domstolens beslut, vägrade ställa arméns resurser till presidentens förfogande, som han avskedades. Folkomröstningsplanerna framskred. Först då agerade militären. Men av allt att döma inte på eget bevåg, utan på order från högsta domstolen. En tillbakablick på president Zelayas presidentperiod erinrar om en annan Syd- och Mellanamerikansk stereotyp. Den förvisso folkvalde despoten, som ignorerar rättsväsendet, kör över parlamentariska församlingar och söker förlänga sin mandatperiod bortom vad grundlagen tillåter. Sedan han tillträdde 2006 har Zelaya underlåtit att implementera över 80 lagar. Nu riskerar han åtal på 18 punkter, inklusive landsförräderi, om övergångsregeringen inte beviljar honom amnesti. Det finns all anledning att fördöma kuppen i Honduras. Om inte annat så för att den spelar Venezuelas auktoritära president Hugo Chávez i händerna. Men om det skulle visa sig att anklagelserna mot Zelaya håller i domstol, kan ingen önska honom tillbaka till makten.