Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I dagarna har de flesta av oss fått kvittot på statens nota direkt hem i brevlådan. Självdeklarationen har kommit. Runt om i landet har hörts lyckorop: Hurra, jag får pengar tillbaka! Eller sorgekväden i stil med: där rök semesterkassan till kvarskatten. Vid få tillfällen aktualiseras skattefrågan så mycket som just dessa veckor fram till att deklarationen ska vara inlämnad. Den som läser innantill finner en del. Facit för regeringens jobbskatteavdrag, som få har lyckats räkna ut själva, finns under den kryptiska rubriken "skattereduktion för arbetsinkomster". Där kan alla se hur mycket man får i sänkt skatt genom arbetslinjen. Mindre roliga är naturligtvis de nya komplicerade pålagorna som avgiften på uppskjuten reavinstskatt vid bostadsförsäljning och fastighetsavgifterna. Om totalsumman av skatteändringarna blir plus eller minus med alliansen kan var och en enkelt se. För att bilden ska bli helt rätt borde man dock komplettera med att ta fram en gammal deklaration och se vad man tidigare betalade i fastighetsskatt. Tyvärr ger inte deklarationerna hela bilden av skattetrycket. Alla skatter som vi inte ser fattas. Till exempel arbetsgivaravgifterna som för de flesta är ungefär lika höga som kommunalskatten. Inte heller finns någon sammanställning av all moms man betalat under året, eller för den delen alla punktskatter på bensin, alkohol, tobak eller parfym. Bristen på en helhetsbild är ett av de stora problemen med skattesystemet, det är alldeles för få som ser exakt hur mycket man betalar. Så långt det är möjligt borde det rättas till, det borde vara lagkrav att det på alla lönebesked inte bara står hur mycket den enskilde får i lön utan också hur mycket arbetsgivaren betalar i avgifter. Samma uppgifter borde sedan finnas med på deklarationsblanketten. En annan tanke är att arbetsgivarna slutar dra skatten från den anställdes lön. I stället borde den enskilde få betala in skatten tillsammans med alla andra månadsräkningar. Det kan verka krångligt, men det finns en poäng, det är först när man ser hur mycket man faktiskt betalar som man riktigt kan värdera om det man får tillbaka är värt det man satsar genom skatten. En sådan enkel åtgärd skulle kunna vitalisera demokratin, vi skulle alla se den klara kopplingen mellan vad vi får och vad det kostar. Och om vi är missnöjda blir det betydligt lättare att rösta för förändring. Med detta sagt ska man inte låtsas som annat än att skatterna går till mycket bra. Vi får skola, vård, försvar, omsorg, polis och mycket mer för pengarna. Men det är först när man vågar ifrågasätta som man riktigt uppskattar det man annars lätt tar för givet.
