Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Den senaste tiden har det kommit ut ett och annat om händelserna i Swedbank det gångna året. Förra hösten planerade man en jättelik nyemission, mellan 25 och 30 nya friska miljarder behövdes tas in från ägarna på grund av bankens dåliga affärer. Problemet var att vissa ägare inte hade pengar och för att de inte skulle tappa inflytande minskades beloppet till knappt hälften, cirka 12 miljarder. Där skulle historien kunna vara slut. Om det inte vore för politiken. Swedbank är Socialdemokraternas bank och sparbanksstiftelserna, socialdemokratins arm in i banken, var de som blockerade det högre beloppet som banken behövde. Följden blev att Sverige slungades hårt in i finanskrisen när internationella placerare såg underkapitaliseringen i en av Sveriges största banker och insåg att det fanns en risk för en bankkrasch i Sverige. Därför sålde investerare svenska kronor, så att vår valuta rasade i värde. Det har vi alla fått betala för det gångna året. Alla som det senaste året inte haft råd att köpa importerade varor eller åka utomlands kan sända en tacksamhetens tanke till Socialdemokraterna och deras bank. Det har varit en medveten strävan från socialdemokratin att finnas överallt i samhället, från vaggan till graven. Hur mycket av alla miljarder som staten satsat och riskerat i bankstödsprogrammet är därmed en direkt eller indirekt kostnad för att den socialdemokratiska rörelsen vill finnas i allas liv? Även om det inte längre är högsta mode finns ambitionen och företagsnätet kvar: Man dansar på Folkets hus, bor i HSB-lägenhet, byggd av Peab, tankar på OK-Q8 och köper mat på Coop. Man inreder det egna hemmet från Obs, försäkrar det i Folksam, på ålderns höst läser man böcker från Akademibokhandeln och slutligen begravs man av Fonus. Närvarande hela tiden, under hela livet är Swedbank, rörelsens bank. Modellen för Sverige har minskat i betydelse och de flesta företagen går relativt dåligt och tappar marknadsandelar. I takt med att klassröstningen och klassidentifikationen försvinner i Sverige så minskar utrymmet för dessa företag. Men samtidigt lever rörelsemedvetenheten kvar i företagen. Det är därför ingen slump att den som agerat mest i Swedbank är Anders Sundström, VD för nya storägaren Folksam, och tidigare S-minister. Inte heller är det enbart på grund av deras tänkta kompetens som de avlagda socialdemokratiska ministrarna Pär Nuder och Göran Persson påtänks som nya ordföranden i banken. Det handlar helt enkelt om att försäkra sig om rörelsens fortsatta kontroll över banken och i förlängningen över det svenska samhället.
