Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Vi svenskar är ett auktoritetstroget folk. Finns en regel eller rekommendation följer vi den. Möjligen kan vi debattera den, men oftast tas den bara för given. Ett nyligt exempel på detta kom när en svensk medicinsk studie presenterades om att de blivande föräldrar som går på profylaxövningar använder lika mycket ryggmärgsbedövning och lika ofta förlöses med kejsarsnitt som de som inte gör det, tvärtemot övningarnas syfte att främja naturligt födande. De senaste decenniernas kampanjer från sjukvården, miljontals satsade kronor och oräkneliga föräldratimmar som spenderats på övningar har alltså varit i onödan. Säkert har övningarna haft en relationsstärkande effekt för paren, men det är knappast nog för att det ska vara motiverat för att satsa sjukvårdsresurser på verksamheten. Det finns otaliga exempel i denna anda. De klassiska svenska AD-dropparna för barn ändrades vid årsskiftet och blev i stället D-droppar. Då hade man redan i tio år sett ett samband mellan intag av A-vitamin och benskörhet. På samma sätt var det med den svenska mjölken, man hade trots rönen den skadliga tillsatsen kvar i många år. Att den svenska befolkningen sedan länge legat i topp i benskörhetsligan och därmed bland annat drabbats av lårbensbrott på gamla dagar kanske har ett samband därmed. Nuförtiden får alla spädbarnsföräldrar lära sig att barnen ska sova på rygg. Så har det inte alltid varit. Under många år rekommenderades alla föräldrar att barnen skulle sova på mage. Sedan upptäckte man att det ledde till en dramatisk ökning av plötslig spädbarnsdöd. På detta vis kan man finna otaliga fler exempel på hur vår svenska vilja att reglera och lägga allt tillrätta fört med sig en otäck baksida av bortkastade resurser och mänskligt lidande. Genomgående när det gått fel är att man inte hållit sig till vad som bevisats ha effekt eller inte i tid omprövat när det kommit upp fakta som motsagt gamla sanningar. Det gäller inte bara inom sjukvårdens område utan i hela vårt samhälle. Kanske är det vår svenska mentalitet som spökar. Vi är nog lite av perfektionister som vill lägga allt tillrätta samtidigt som vi nästan blint lyssnar och lyder på den som vi uppfattar som bestämmande. Kanske skulle vi alla och hela landet må lite bättre av en lite mer avslappnad inställning: Myndigheterna behöver inte reglera allt och inte ha synpunkter ända ned till knappnålsnivå på allt som försiggår i landet och i våra liv. Vi kanske med andra ord måste våga släppa kontrollbehovet och acceptera att allt inte behöver vara lika överallt.
