Så räddar vi skolan på 100 första dagarna. Det var rubriken på den debattartikel av Gustav Fridolin (MP) som publicerades i Aftonbladet i mars (5/3-2014). I artikeln radade Fridolin upp en lång rad konkreta förslag som en rödgrön regering skulle genomföra under de 100 första dagarna vid makten.
I artikeln lade språkröret fram tre huvudutmaningar. Det var lärarna, elevernas lust att lära samt ojämlikhet. Fridolin har sedan artikeln skrevs olyckligtvis blivit skolminister.
I söndags (11/1) gick de 100 dagarna ut.
För att förbättra för lärarna samt öka yrkets attraktionskraft skulle MP under de 100 första dagarna i en regering utarbeta en ny rekryteringsstrategi, höja lärarlönerna, ge alla nya lärare ett introduktionsår med mentorskap samt införa rot-avdrag för skolor för att förbättra arbetsmiljön.
Hur mycket av det har gjorts nu när Fridolin själv är skolminister? Ingenting.
För att öka elevernas lust till lärande skulle en MP-regering under de 100 första dagarna reglera gruppstorleken i förskolan, införa en läsa-skriva-räkna-garanti, bemanna skolbiblioteken och stärka de estetiska ämnena.
Hur mycket av detta har blivit verklighet? Ingenting.
Fridolins främsta insatser som skolminister har varit några youtubevideor där han talar till landets lärare som vore de små barn, samt ett löfte att under våren besöka landets alla kommuner och diskutera skolan. Snällt räknat skulle det innebära strax under tre kommuner om dagen. Kanske vore en snabbkurs i realistiska bedömningar något för ministern?
Det är nu ingenting att sörja att MP:s skolpolitik inte blir verklighet snabbare än nödvändigt. Partiets tidigare ståndaktighet har under det nya ledarskapet bytts ut mot en populistisk agenda.
Nu talar MP om att ”omvärdera” skolvalsreformerna, som har visats vara allra viktigast för elever från studiesvaga miljöer. Det talas om minskade klasser trots att klasserna i en internationell jämförelse redan är små och forskningen visar att det är lärarkompetensen som är avgörande för undervisningsresultatet. Det talas om generellt höjda lärarlöner trots att en ökad spridning bland lärarlönerna skulle premiera de duktiga lärarna och öka incitamenten för duktiga elever att söka sig till lärarbanan. Samtidigt talas det högtidligt om att följa forskningen på området.
Problemet är inte att inget hänt under Fridolins 100 första dagar. Problemet är vad som kan komma att ske under de dagar som ännu återstår.