Fotbolls-Italien begår självmord?
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Nu stoppas elitfotbollen i Italien. Kanske för en månad, kanske för ett helt år. Men hjälper det om klubbarna går i konkurs, om stjärnspelarna flyr till England, Spanien, Tyskland eller Frankrike och om fotbollen begår självmord?
I så fall söker sig huliganerna till andra arenor för att utöva våld, skapa kaos, slåss med poliser och med varandra. Vem har glömt hur det var under några år vid G8- och EU-toppmöten? Det rapporterades mycket mer om alla upproriska som slog sönder städer än om det politiska innehållet.
Dödsfallet i Catania utmålas som hämndaktion
Det är inte supportrar till fotbollsklubbar utan rent kriminella element som är orsaken till situationen i Italien. Huliganer som är ute efter att förstöra, attackera poliser och skapa oordning.
Efter att polismannen Filippo Raciti dödats av en hemmagjorde bomb i Catania av extremister i fredags så sprayades också i vänsternästet Livorno på en vägg texten: "2/2 2007 - hämnden för Carlo Giuliani". Det var han som dödades av polis under G8-upploppen i Genua några mil norr om Livorno för snart sex år sedan. Nu kopplas hans namn direkt samman med kravallerna i Catania och den 38-årige polisen som dödades av en bomb.
Extremvänstern försöker få fredagens dödsfall att se ut som en hämnd för vad som hände Carlo Giuliani 2001. Ytterligare ett sätt av anarkister att piska upp hatiska stämningar mot poliser och samhället i stort.
Derbyn och bråkigt på Sicilien
Matchen i fredags mellan Palermo och Catania var en högriskmatch - som alla derbyn på Sicilien. Den skulle ha spelats i går, men flyttades till mitt på dagen på fredagen för att inte kollidera med helgens stora helgonfest som brukar locka hundratusentals människor till Catania. Men det hjälpte inte. Extremister slog till ändå. Bråket började förövrigt när Palermo-supportrar hann fram till arenan först när halva matchen spelats. Förutom polismannen som dödades skadades cirka 150 personer under upploppet.
Och det är inte första gången. Redan på 1960-talet när jag reste runt en hel del i Italien var det bråkigt och stökigt på matcher i lägre C-serier. Man drog sig för att gå på fotbollsmatcher på lite mindre platser. Under 1980-talet inträffade flera allvarliga attacker som ledde till dödsfall. Matcher på mindre platser lockade allt mindre.
Sicilien var då fortfarande en vit fläck på fotbollskartan och det var på andra sidan Messinasundet i Reggio di Calabria på tån av den italienska stöveln som värsta bråkstakarna fanns och den bästa fotbollen spelades längst ner i söder. Men plötsligt har fotbollen fått ett lyft på Sicilien med tre lag som snabbt passerat serie B och nu finns i förstaligan - Palermo, Messina och Catania. Och med Reggina i Reggio bara en kortkort färjresa från Messina. Koncentrationen längst ner i söder har inte minskat våldet.
Supportrar lider men inte extremister
2000-talet har börjat illa med allt mer våld, allt fler huliganer som letar sig till arenor och orsakar kravaller på löpande band. Försöken att stävja våldet har misslyckats och krav på förbättringar av arenorna för ökad säkerhet häromåret har också följts väldigt dåligt. Nu vill man inte gärna se matcher i Italien ens på de största arenorna. Händer ingenting inne i dem så kan det ske utanför.
Och det går inte att polisbevaka fotbollsmatcher i A- och B-ligorna som ett G8-möte. Det hjälper inte heller. Direktören för ett gärdesgårdslag i fjärde ligan sparkades ihjäl förra helgen av supporters till ett rivaliserande lag.
Stoppas fotbollen en längre tid så lider supportrar och fotbollsanhängare i stort. Men extremisterna har nog större tålamod. Ett längre stopp gör att de söker sig till andra evenemang i ökad omfattning.
Huliganerna finner snabbt nya jaktmarker
Italien har en sorglig våldshistoria. Med maffian på Sicilien, dess storebror Camorran med Neapel som huvudsäte, terrororganisationen Röda brigaderna Det känns inte effektivt att försöka svälta ut fotbollen för att stoppa extremisterna. Dessa finner ganska snart nya jaktmarker för attacker mot poliser och andra. Dessutom är fotbollen en så central del i det italienska samhället att ett idiotstopp också kan få allvarliga konsekvenser. Enda möjligheten att få vidare är ännu tuffare kontroller av åskådare, mycket säkrare säkerhetsanordningar och rejäla straffskärpningar mot åskådare och klubbar som inte sköter sig. Men nu ligger bollen hos politikerna. De avgör om den italienska fotbollen får en chans till efter en tids uppehåll. Och att kommendera flera poliser till arenorna blir inte lösningen.