Moderaterna och Socialdemokraterna förlorar sympatier. Det visar Statistiska Centralbyråns halvårsmätning, som publicerades på onsdagen. Båda partierna förlorar väljare till Sverigedemokraterna, som nu åter är det tredje största partiet i Sverige. Sedan valet 2010 har Moderaterna förlorat i runda svängar 100.000 väljare till Sverigedemokraterna. Liknande siffror kan Socialdemokraterna uppvisa. Där är det i första hand LO-medlemmar som strömmar till Sverigedemokraterna.
Varför ser det ut på detta viset? Vad är det som gör att Sverigedemokraterna lockar till sig väljare från i första hand de två största partierna?
Svaret ska nog ses i invandringspolitiken. Sverigedemokraternas förenklade invandringspolitik känns lockande för många. Orsaken till det är att övriga politiker inte törs ta debatten med Sverigedemokraterna i den här frågan. Man räds frågan av en eller annan anledning. Och det gynnar Sverigedemokraterna som kan fortsätta skapa förvirring med sin ytliga och populistiska argumentation.
Våga diskutera invandringen. Strutspolitiken som förs i dag förvärrar situationen och ger Sverigedemokraterna än mer vatten på sin kvarn. När tusentals flyktingar strömmar till vårt land och det talas om 70.000 till 80.000 flyktingar under 2014, då måste politikerna våga ta den debatten. När kommuner protesterar mot överbeläggningar på flyktingförläggningar och svårigheter att hitta bostäder till alla flyktingarna, då måste regeringen stå upp för den förda flyktingpolitiken och inte låta Sverigedemokraterna ta över arenan.
Om så inte sker, då återstår bara att förändra flyktingpolitiken för att mota Olle i grind. Och detta är inte trovärdigt. Moderaterna skulle förlora på en sådan politik. Det visar inte minst utvecklingen i Storbritannien. Tories har provat den vägen. Resultatet blev inte det väntade. Det spelade det invandringsfientliga partiet i händerna. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) skulle sannolikt råka ut för samma sak eftersom han med stort patos stått bakom en liberal invandringspolitik.
För Socialdemokraterna är problemet tvådimensionellt – dels invandringen, dels den s k arbetskraftsinvandringen. Här ska man försvara en liberal invandrings- och flyktingpolitik samtidigt som man vill försvåra arbetskraftsinvandringen. LO-medlemmarna ser ett hot i den arbetskraftsinvandring som äger rum, och som konkurrerar om arbetstillfällen inom i främsta hand byggindustrin och transportsektorn. Sverigedemokraterna, med sin negativa inställning till EU, har svaret på det här problemet, menar många LO-medlemmar och visar sympatier för Sverigedemokraterna.
Moderaterna och Socialdemokraterna har en svår sits. Det underlättar naturligtvis inte regeringsbildandet. Socialdemokraterna vill inte regera med Vänsterpartiet, och Vänsterpartiet är ingen säker understödjare till en socialdemokratisk/miljöpartistisk regering i risdagen. Moderaterna vill inte vara beroende av ett större Sverigedemokraterna. Glädjande är dock att både Centern och Kristdemokraterna nu kravlat sig över fyraprocentspärren. Folkpartiet har däremot gått i baklås och frågan är hur mycket ytterligare stryk man ska få efter den dåliga PISA-rapporten.
Det blir en intressant vandring fram till nästa års val. Vad kan hända? Kan det gå så långt att det är Moderaterna och Socialdemokraterna som regerar tillsammans, likt förhållandena i Tyskland? Ingenting kan uteslutas i det osäkra parlamentariska läge som råder, enligt SCB:s senaste mätning.