Visst är det glädjande att 2012 års fria fall har bromsats upp. Visst är det även positivt att det sker förbättringar i både matematik, läsförståelse och naturvetenskap jämfört med PISA 2012. Sverige befinner sig nu åter på genomsnittet för OECD i naturvetenskap och matematik och något högre än genomsnittet i läsförståelse. Därmed är man i stort sett tillbaka på resultaten från 2009 års mätning.
Samtidigt är det tydligt att svensk skola slits isär. Skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever ökar, likaså skillnaderna i resultat mellan elever som kommer från socioekonomiskt starka respektive svaga hem. Skillnaden mellan elever som invandrat till Sverige och elever födda i landet är också större än genomsnittet för OECD-länderna.
Hur ofta har inte tidigare utbildningsministern Jan Björklund (L) talat om sin uppväxt i ett arbetarhem utan böcker och vikten av att skolan är till för de svagaste? Utbildningens betydelse för möjligheten att göra en social resa pläderades även under flera decennier av socialdemokratin. Tidigare statsminister Ingvar Carlsson kan ses som ett lysande exempel härvidlag.
Rimligtvis är det resultatet av alliansregeringarnas intensiva reformtempo som ger avtryck i 2015 års PISA- undersökning. Däremot fungerar inte skolan som den sociala utjämnare som Jan Björklund vill se. Inte heller dagens rödgröna regering, vars insatser knappast kan kopplas till den positiva förändringen, har någon större anledning att yvas. År 2000 var Sverige bland de bästa när det handlade om likvärdighet, nu är vi också här ett genomsnittsland.
Utan PISA och TIMSS hade det varit lätt att förledas att tro att svenska elevers kunskapsinhämtning ständigt ökade. Detta eftersom betygen bara blir bättre och bättre. Det hade det varit omöjligt att veta hur svenska elever låg till i jämförelse exempelvis med de finska grannarna i bänken.
För en nation vars ekonomi i så hög grad bygger på kunskapsintensiva företag finns det i själva verket anledning till oro. Fråga bara lärarna på våra tekniska högskolor som under många år sett hur kunskapsnivån i matematik har sjunkit. Skolan måste alltid ses i ett långsiktigt perspektiv. Denna långsiktiga trend bådar inte gott för en liten exportberoende nation som lever på kunskapsintensiva företag.