Säga vad man vill om Sverigedemokraternas ledare, Jimmie Åkesson, men tala kan han. Trots att talet var hela 52 minuter långt (det längsta av alla talen under Almedalsveckan) lyckades han hålla intresset uppe. Det är skickligt, inte minst mot bakgrunden av det han sade.
Det blev dock innehållsmässigt ett besynnerligt tal med bland annat 41 angrepp åt höger och vänster. Mest angrep Jimmie Åkesson statsminister Fredrik Reinfeldt och den sittande regeringen. Även Miljöpartiet fick sin beskärda del av angreppen.
Syftet är klart och tydligt. Han vill köra in en kil mellan regeringen och Miljöpartiet och omöjliggöra eventuella uppgörelser mellan regeringen och Miljöpartiet i frågor där regeringen riskerar att förlora omröstningar i riksdagen. Närmast till hands ligger det så kallade femte jobbskatteavdraget. En sådan uppgörelse mellan Miljöpartiet och regeringen skulle kraftigt försämra Sverigedemokraternas möjligheter till inflytande i svensk politik.
Jimmie Åkesson gjorde allt i sin makt för att framstå som den kloke, rättvise och goda samarbetspartnern. Han utmålade sig och sitt parti som det goda folkhemspartiet, en arvtagare till Per-Albin Hansson och dåtidens socialdemokrati.
Vi är säkra på att Per-Albin Hansson hade betackat sig för en sådan jämförelse om han hade kunnat.
Det är betänksamt att en politiker år 2011 försöker dra klockan tillbaka till Sverige på 1930- och 1940-talen och lösa dagens problem med de verktyg som fanns för 70-80 år sedan. Nostalgi löser inte dagens samhällsproblem.
Invandringspolitiken lyste till stor del med sin frånvaro i Jimmie Åkessons tal. Också det är medvetet. De flesta vet vad partiet tycker och tänker i invandringspolitiken. Men att partiet inte ligger på latsidan vad gäller invandringen visade statistik från riksdagens utredningstjänst häromdagen. I år har Sverigedemokraterna använt utredningstjänsten mest av alla partier, 190 gånger - och främst vad gäller invandringen.
Frågan finns också med som en del i partiets syn på kriminalpolitiken, som blev ett av huvudnumren i Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Vi vet ju att partiet med frenesi hävdar att merparten av de brott som begås i landet görs av invandrare.
Även här menade Jimmie Åkesson att den förespråkade kriminalpolitiken låg
i linje med folkhemstanken.
Sverigedemokraterna är ute och fiskar bland nostalgiker, inte bland realister.
Och det är mot den här bakgrunden som ansvarsfulla politiker i riksdagen bör handla och agera. Det gäller att hålla Sverigedemokraterna utanför allt inflytande. Socialdemokraterna har den senaste tiden agerat halsstarrigt och veligt i en rad olika frågor. Det har dock inte varit till partiets fördel, vilket också partiledningen insett. En något dämpad Håkan Juholt förklarade i en intervju i SVT att det finns möjligheter till kompromisser.
Det är bra att även Socialdemokraterna nu inser att Sverigedemokraterna inte ska få vara tungan på vågen i riksdagen.
Förnuftet kanske segrar till slut.