För passivt i Luleå kring förskoleanställd
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det finns påståenden om att hon varit alkoholpåverkad när hon åkte hem med barnen från den nattöppna förskolan för att ligga och sova ruset av sig på en soffa. Barnen verkar mer eller mindre ha lämnats vind för våg. Den här händelsen skapar naturligtvis en kris för den kommunala barnomsorgen. Föräldrar kan få svårt att lita på den när personer som borde vara noggrant handplockade till ensamjobb på nattdagis beter sig på det här sättet. Det skvätter på andra anställda och på hela organisationen. Vilka kontroller sker egentligen före anställningar? Och hur följer man löpande upp dem? Personer som tar över ansvaret för mycket små barn måste ju vara 150-procentigt pålitliga. Inte minst gäller det dem som har det särskilda förtroendet att arbeta ensamma. Visst, alla anställda kan hamna i personliga kriser av olika slag. Just därför måste det finnas pålitliga kontrollsystem. Det duger naturligtvis inte att sitta med armarna i kors och vänta till olyckan är framme. Vistelse på hem
Jag vet inte vilka problem den aktuella förskoleanställda haft tidigare, men hon lär ha vistats på behandlingshem för inte så länge sedan. Det understryker förstås ytterligare vikten av en ledning för verksamheten som är uppmärksam på olika beteenden. Minsta lilla klocka som ringer måste leda till aktivt handlande. Dessutom är det inte okänt att det sämsta man kan göra är att låta den som har haft problem med alkohol jobba ensam på nätter. Den som lämnas ensam för att ha hand om små barn ställs det alldeles särskilda krav på oavsett vilken bakgrund hon eller han har. Men i det här fallet har det uppenbarligen klickat ordentligt. Rektorn passiv
Det räcker verkligen inte att rektorn i panik kallade in anställda och att de sedan stod vid förskolan och väntade på de utsvultna barnen. De gav medicin mot den pälsdjurallergi en av dem har och som ledde till svullnader sedan han varit ute och rastat barnskötarens hund medan hon låg och sov djupt i en soffa. Varför åkte inte rektorn raka vägen hem till den anställda efter larmet utan nöjde sig med att ringa utan att få svar? I stället kontaktade rektorn anhöriga till barnskötaren och det var också de som påträffade barnen hemma hos henne. Handlingskraften imponerar inte och tyder inte på det ansvarsbeteende som man måste kunna kräva av en chef i en krisartad situation. Då sätter man sig inte bara vid telefonen, ringer ett par samtal och avvaktar. Mest munväder
Och vilken kontroll har skolchefen Sture Bryggman och personalchefen Anne Karlenius ansett att de har behövt på nattanställda som har ansvaret för små barn? Det är så dags att ta fram storsläggan nu och avskeda barnskötaren vilket innebär att hon får gå direkt utan uppsägningstid. Men gör man verkligen det om det handlar om en enstaka händelse? Det måste rimligen ha inträffat en del incidenter tidigare också. Och delats ut varningar. Annars är det svårt att direkt sparka ut någon igenom dörren. Dessutom finns det också ett beslut om att tre nattdagis ska bli ett. Varför har inte det verkställts? Det verkar inte vara världens största operation precis! Jag ser att Sture Bryggman bedyrar att så länge han är skolchef i Luleå ska inte något sånt här upprepas. Det låter mest som munväder. Han gjorde ju inte tillräckligt för att försöka förhindra att det som nu har skett också inträffade! Hans kontroll- och larmsystem fungerade ju inte när det gällde en person man borde ha varit mycket observant på. Varför skulle han vara mer alert nu?