Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), som i regeringens brist på integrationsminister har hand om frågorna, kom nyligen med ett utspel om att det inte ska ta längre tid än två år innan en nyanländ person har etablerat sig på arbetsmarknaden. Det framstår som ett optimistiskt mål, men ett nog så angeläget sådant.
Dagens Nyheter har kört igång en serie i vilken integrationen i Sverige granskas. I onsdagens tidning presenterades en statistisk genomgång av hur det har gått för samtliga 24 567 personer som fick permanent uppehållstillstånd år 2004.
Nu tio år senare har, enligt uppgifterna, inte ens varannan flykting, eller person som fått permanent uppehållstillstånd av exempelvis humanitära skäl, en inkomst över 13 000 kronor i månaden.
Utöver redogörelsen i själva artikeln förklarar DN i en lång spalt hur granskningen har gått till, exempelvis att urvalet har bestått av personer i arbetsför ålder. Där framkommer också att det finns vissa frågetecken, bland annat varför en förhållandevis hög andel, 835 personer, har noll kronor i inkomst. Vissa begränsningar i det statistiska underlaget till trots går det att dra slutsatsen att integrationen inte har fungerat särskilt väl.
Det ger också en än mer bekymmersam bild än SCB:s rapport från slutet av förra året, vilken visade att två av tre flyktingar var i arbete efter tio år. DN:s rapportering visar vidare att minst 31 procent av flyktingarna i arbetsför ålder år 2013 bodde i ett hushåll som fick någon form av bistånd. Det går inte att jämföra rakt av, men motsvarande andel av hela befolkningen är 4 procent.
Om DN:s granskning finns det säkert dem som kommer säga att uppgifterna spelar främlingsfientliga krafter i händerna, och sådana krafter kommer sannolikt att vilja göra sina poänger. En saklig debatt är emellertid nödvändig. De allra flesta vill att Sverige ska vara ett land som inte stänger dörren när människor flyr från krig och förtryck, eller när någon vill flytta hit för att vara med sin familj. De allra flesta vill också att folk i allmänhet ska försörja sig själva. Varför är det då så svårt att få en egen försörjning, ett jobb, i Sverige?
Ambitionen att nyanlända ska vara i arbete inom två år är god, men hitintills har få konkreta förslag presenterats. Det kommer troligtvis inte att räcka med att exempelvis förbättra valideringen av utländska utbildningar. Så, vilka strukturella reformer vill regeringen göra för att få jobben i näringslivet, och inte bara i den offentliga sektorn, att bli fler?