Valåret är i full gång. Det märktes när partiledarna för de åtta riksdagspartierna möttes i SVT:s klassiska debattupplägg i Agenda i söndags kväll.
Veckan innan sände SVT Agenda ett inslag om eventuella demokratiska risker med att partiledardebatterna blir fler, då bland annat kvällstidningarna i år webbsänder debatter mellan partiledarna. Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, lyfte fram att det kan finnas vissa problem med att väljarna får skilda verklighetsbilder.
Lösningen på problemet Esaiasson försöker belysa är emellertid inte en återgång till en tid då det endast fanns en tv-kanal. Den till allmänheten förmedlade bilden må förvisso ha varit mer enhetlig då, men valmöjligheterna var också betydligt mer begränsade.
Fler partiledardebatter i olika kanaler skapar snarast möjlighet för politiken att nå ut till fler.
Mest på hugget i söndagens debatt var nästan programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutson – vilket möjligen kan ha berott på det faktum att konkurrensen har blivit tuffare. Resultatet var i varje fall en debatt där väljarna fick en god bild av var de olika partierna står. Försvaret, öppna gränser, jobben, skolan, vården, välfärden och klimatet avhandlades i snabb takt.
Att de rödgröna partierna mest anspelade på känslor och gav få egna besked kan ses som ett svar i sig. Som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) påpekade ägnade sig Jonas Sjöstedt (V) åt att bekämpa kapitalismen i stället för att tala om kvalitet i välfärden.
När frågan om öppna gränser tog vid, vilket i princip var den enda frågan med direkt koppling till det stundande Europaparlamentsvalet, vände sig Reinfeldt mot hela problemformuleringen som uppehållit sig vid tiggare och folk som påstås fuska med jobben. I stället tog han fasta på möjligheterna med den fria rörligheten i Europa. Den har gjort det enklare att studera utomlands och möta människor med annan bakgrund.
Medan både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna målar upp en ohederlig bild av verkligheten och samarbetet i EU står regeringen för en politik med positiv människosyn. Det bidrog säkerligen till att stärkta förtroendet för Reinfeldt som i flera undersökningar var den partiledare tittarna tyckte gjorde bäst ifrån sig i debatten.
Att Reinfeldt inte köpte frågeställningen rakt av vittnade också om behovet av olika frågeställare för att ge en rättvis bild av politiken och Sverige. Nej, ingen vill tillbaka till en tid av begränsad valfrihet och öppenhet. Vare sig det gäller partiledardebatter, europeiskt samarbete eller välfärden.