Vänsterpartiets riksdagsledamot och grundaren av nätverket Varken hora eller kuvad, Amineh Kakabaveh, hotas av uteslutning ur partiet. Motiveringen är att hon har delat ett grovt rasistiskt filmklipp som uppgavs komma från SVT på sin Facebook-sida. Kakabaveh tog bort klippet när det framkom att innehållet var fabricerat och bad sedan offentligt om ursäkt. Det verkar dock inte räcka.
Partisekreteraren Aron Etzler har krävt att hon tar en time-out och menar att händelsen allvarligt skadat förtroendet för Vänsterpartiet. Ordföranden för V i Storstockholm, Barbro Sörman, går ännu längre och kräver Kakabavehs avgång.
Det är självklart allvarligt att sprida rasistiskt material och det är rimligt att Kakabaveh blir kritiserad för det. Dock handlar detta inte om ett filmklipp, utan om hennes engagemang mot det religiösa förtrycket i förorterna.
När Kakabaveh skrev en debattartikel sommaren 2015 om att kvinnors frihet hotas av religiös fundamentalism möttes hon av massiv kritik från stora delar av partitoppen. Genom att öppet prata om förtrycket i termer av kultur och värderingar i stället för att följa partilinjen som slår fast att problemen grundar sig i ekonomisk ojämlikhet, fick Kakabaveh många fiender. Sedan dess har nyckelpersoner i Vänsterpartiet väntat på en ursäkt att bli av med henne.
Händelserna kring Kakabaveh påminner om att problemet med dubbla måttstockar när det handlar om värderingar inte bara gäller Miljöpartiet. Vänsterpartiet hänger sig gärna åt ofarlig symbolpolitik när de bekämpar det ”strukturella förtrycket” i svenska bolagsstyrelser, men har uppenbarligen svårt att ta avstånd från verkligt förtryck när det är utförs av en minoritetsgrupp mot en annan. Orsaken är vänsterns grundläggande maktanalys som inte tillåter att kritik riktas mot upplevt svagare grupper. Enklare då att se mellan fingrarna på vad som sker och svika de som en gång flytt till Sverige för att undkomma religiös fundamentalism.
I stället för att se Kakabavehs kamp mot kvinnoförtrycket som ett hot borde partiledningen lyssna på det hon och många organisationer som arbetar mot hederskultur säger. Först då kan partiet bygga upp någon form av trovärdighet när de pratar om jämställdhet och frihet från förtryck.
Om Kakabaveh utesluts befästs däremot bilden av ett parti som hellre ägnar sig åt symbolpolitik riktad mot akademiker och innerstadsväljare än de som verkligen lider.