GÄST. Denna tid på året får sägas vara ängsmarkens högtid. Kanske har också många i midsommar traditionsenligt plockat sju sorters ängsblommor. Den som försökte sig på detta i år märkte troligen att det blir allt svårare. Mängden ängs- och betesmark har nämligen minskat kraftigt de senaste decennierna.
I takt med det svenska jordbrukets tillbakagång växer också ängarna och hagarna igen. Ingen lär ha missat vare sig mjölkkrisen 2016 eller förra årets torka. Men det handlar inte om enskilda svackor, utan snarare en varaktig nedgång över lång tid. Såväl antalet mjölkkor som mängden invägd mjölk har exempelvis minskat stadigt de senaste åren i Sverige. På 50-talet fanns det över 10 000 mjölkbönder i Norrbotten, men i höstas kunde vi i denna tidning läsa att det bara fanns 70 stycken kvar. Med allt färre betande djur hålls inte landskapet öppet på samma sätt som tidigare.
Teknikframsteg, rationalisering och internationell handel har gjort att färre försörjer sig på jordbruket och därmed vårdar ängsmarkerna. Många lantbruk har fått läggas ned. Denna utveckling är dock inte bara naturlig, utan har även förstärkts av den svenska politiken. En svensk mjölkproducent tyngs ned av krångligare regler och högre skatter än konkurrenter i andra länder. Mjölkgårdarna ses inte som en naturlig del av kretsloppet, utan klassas här som miljöfarliga verksamheter.
I den offentliga debatten beskrivs inte sällan korna som ett miljöproblem, vilket är märkligt när det snarare förhåller sig tvärtom. De betade markerna är en viktig livsmiljö för många hotade arter, så när landskapet växer igen så riskerar den biologiska mångfalden att påverkas negativt.
Vi kan alltså inte ta de öppna landskapen för givna. De är resultat av betesdjur och lantbruksverksamhet.
De senaste årens politiska åtgärder på området har dock bland annat handlat om att höja miljöbidragen för ängs- och hagmarkerna. En mer långsiktigt hållbar politik borde i stället snarare handla om att skapa bättre villkor för landets lantbruk, så att de kan stå sig i den internationella konkurrensen. Branschen efterlyser exempelvis smidigare tillståndsprocesser och att myndigheterna får ett tillväxtuppdrag. Livsmedelsstrategin måste resultera i konkreta åtgärder.
En förändrad inställning till lantbruket skulle förbättra möjligheten att leva och försörja sig på landsbygden. Varje aktiv mjölkgård genererar i snitt ytterligare fem jobb. Med genomtänkt politik kan både landsbygden och dess ängar fortsätta blomstra.
Tony Gunnarsson
Projektledare Svenskt Näringsliv