Remissinstanserna riktade skarp kritik mot regeringen för utformningen av den så kallade ”gymnasielagen”, som skulle ge unga ensamkommande ytterligare en chans att få stanna i Sverige, så länge de kryssade i att de hade för avsikt att studera på en blankett. Lagrådet skrev rätt ut ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Men regeringen envisades och tog lagförslaget till riksdagen och med hjälp av stöd från Centerpartiet och Vänsterpartiet antogs det. Lagen började gälla 1 juli 2018 och omfattar cirka 7 800 företrädesvis afghanska män.
Migrationsverket och två migrationsdomstolar meddelade tämligen omgående att de inte kunde tillämpa den nya lagstiftningen, eftersom den var så dåligt utformad. Efter 15 månader, i samband med att ungdomarna ska ansöka om förlängt uppehållstillstånd, larmar nu även Sveriges kommuner och landsting (SKL) om att situationen blivit ohållbar för kommunerna.
För ansvaret för de ensamkommandes socialtjänst, boende och skolgång hamnar just på kommunerna.
Många av dem som fått tillfälliga uppehållstillstånd för att studera har varken tillräcklig utbildningsbakgrund och kunskaper i svenska för att bli godkända – i alla fall inte om de ska bedömas rättvist. Farhågorna med att göra redan pressade gymnasielärare till asyldomare har besannats.
På köpet har gymnasielagen bidragit till att ytterligare desillusionera en redan hårt prövad grupp – de asylsökande som hoppades att de skulle få en ny chans att stanna. SKL:s ordförande Anders Knape beskriver det så här för TT (18/10): ”Det är inte många som kommer att få stanna som en konsekvens av den här lagen. Vi har låtit dem trampa vatten och kämpa med ett mål som de inte har förutsättningar att uppnå.”
Risken är överhängande att de som inte gör det stannar kvar i Sverige olovligen, enligt Anders Knape:”Den här lagen har kortslutit sig själv. Nu måste man på nationell nivå bestämma sig för hur man vill göra. Antingen får man ge den här gruppen en chans att komma in i det svenska samhället på ett normalt sätt, eller så får man säga att ’ni har fått era avslag och därför ska de genomföras.’”
De som blir kvar efter att ha nekats uppehållstillstånd riskerar att uppgå i det framväxande skuggsamhället, med stölder, svartarbete, prostitution, droger och ökad otrygghet som konsekvens.
SKL:s kritik mot gymnasieamnestin är en besvärlighet för Socialdemokraterna,
som alltsedan den motvilliga migrationspolitiska omläggningen hösten 2015 betonat att det ska råda ordning och reda i flyktingpolitiken och att ”ett nej ska vara ett nej”.
Jag erinrar mig vad jag skrev i april 2018 under rubriken ”Gymnasieamnestin är en Pyrrhusseger för Stefan Löfven”:
Socialdemokraterna må jubla över Centerns beslut att gå emot övriga allianspartier, men över en pyrrhusseger. Den krossar nämligen S egen strategi att uppfattas som partiet som tar ”ansvar” för en tidigare ohållbar migrationspolitik. Därför blir MP:s seger mycket större än Socialdemokraternas.”
Besvärligt är det också för Centerpartiet, som påhejad av en högljudd opinion valde att lotsa gymnasielagen genom riksdagen. Trots att partiledaren Annie Lööf beskrev förslaget som ”riktigt dåligt utformat” och “illa framtaget”. Och trots att lagen stred mot den grundläggande principen i asyllagstiftningen, att bara den som har skyddsskäl kan få uppehållstillstånd.
Nu är det dags att ta ansvar för några av följderna, som var relativt lätta att förutse.