På söndag är det val till Europaparlamentet. Samtidigt håller grannlandet Ukraina presidentval och där är förutsättningarna för ett demokratiskt val betydligt svårare. Och utifrån betraktat blir det tydligt hur eftertraktansvärd den Europeiska unionen är. Fred, frihet och demokrati ska inte tas för givna.
Men EU:s grundtanke innefattade inte bara freden som mål, utan hade även en tydlig idé om medlet för att nå dit. Genom handel och ekonomiskt samarbete, gällande kol och stål, skulle rustningsindustrierna kontrolleras och nya krigsutbrott undvikas i Europa.
Det är värt att påtala att samarbetet troligtvis inte hade varit lika framgångsrikt och vuxit från 6 till 28 länder om det inte hade handlat om just handel. Därför är det inte heller konstigt att frihandelsavtalet som är på väg att förhandlas mellan EU och USA är en av de stora frågorna i årets val till Europaparlamentet. Friare handel mellan länder skapar stabilitet och bygger välstånd. För både medlemsländerna i EU och för USA skulle frihandelsavtalet vara en rejäl skjuts i återhämtningen från den ekonomiska krisen.
De borgerliga partierna står tydligt upp för att de vill få igenom avtalet. De borgerliga partierna är också de som tydligast står upp för den fria rörligheten, som bland mycket annat skapar möjlighet för svenska studenter att enkelt studera utomlands.
När vänstern och Socialdemokraterna pratar om den fria rörligheten tar de i stället fasta på en negativ bild. Här har S toppkandidat Marita Ulvskog gått i främsta led och varnat för att utländska arbetstagare skulle dumpa lönerna inom bland annat bygg- och transportsektorn. Byggnads egen tidning, Byggnadsarbetaren, rapporterade dock om lönerekord i februari i år.
Skrämselpropaganda räcker dock inte. Inför valet har Ulvskog även försökt skriva om historien om övergångsregler för östländerna som blev medlemmar i EU år 2004. I SVT Agenda förra söndagen, påstod hon att S hade sagt nej till reglerna när det i själva verket var M som hade gjort det. Och i Aftonbladets webb-tv kallade Ulvskog M-toppkandidaten Gunnar Hökmark för ”jävla skithög”, och ursäktade sig i efterhand med att hon trodde att mikrofonen inte snappade upp ljudet. Hur någon skulle kunna känna förtroende för en kandidat som gång på gång slirar på ord och sanning är obegripligt.
Vilka vi sänder till Europaparlamentet spelar stor roll. Sverige behöver representanter i Europaparlamentet som förstår förutsättningarna och står upp för freden, frihandeln och den fria rörligheten – och som framförallt inger förtroende.