Beskedet att forskare har funnit en underjordisk sjö på Mars kittlar fantasin. Till skillnad från den bemannade rymdutforskningens tidigare guldålder är vi nu redo att ta ytterligare steg ut i det okända. Och ingenting kan vara mänskligare. Rymden är för lockande för att kunna begränsas till statliga astro-, kosmo- och taikonauter.
I grund och botten är människan en utforskare. Våra förfäder bestämde sig för att sluta svänga sig i träden och istället gå på marken för någonstans mellan 3,5 till 4,2 miljoner år sedan. Sedan dess har vår historia kännetecknats av nya upptäckter. När vi nått tillräckligt långt kunde vi börja utforska såväl luftrummet som havens djup. Och bara decennier efter att människan lärt sig att flyga sände vi 1969 för första gången människor till en annan himlakropp.
Nu är det heller inte längre enbart stater som står för rymdutforskningen. De spelar fortfarande en viktig roll och Asiens ekonomiska under har bidragit till att fler länder nu tar sig an utmaningen. Men den stora förändringen är inte Kina och Indien utan människor som Elon Musk och Jeff Bezos. Privata företag står för en enorm del av den revolutionerande teknikutveckling som nu sker på rymdfartens område. Raketer som går att återanvända har redan skurit ned kostnaderna för uppskjutningar, och de kommer att bli lägre ändå.
Företag som SpaceX, Blue Origin och Virgin Galactic tävlar med industrins traditionella giganter såsom Boeing och Lockheed Martin om att erövra rymden. Påfallande ofta tävlar de med Nasa om att bli först med att sätta en människa på vår närmaste grannplanet, Mars.
Men stjärnkartan rymmer mer än forskning och kolonisering. Rymdturism i omlopp runt jorden eller till och med Månen är bara runt hörnet. Såväl företag som stater prospekterar asteroider för potentiell utvinning av sällsynta jordartsmetaller. Universum är fullt av åtråvärda resurser.
Sedan rymdkapplöpningen slutade med USA:s överväldigande seger har rymden varit ett område som präglats av samarbete och samförstånd. Ryssland och USA har inte varit överens om mycket på 2000-talet men de har samarbetat i rymden. Sedan Nasa lade ned sitt rymdskyttelprogram är det Ryssland som har stått för transporterna till den internationella rymdstationen ISS.
Hur företagens intåg på rymdarenan kommer att förändra detta återstår att se. Men sak är säker – utvecklingen går inte stoppa. Vi har alltid strävat dit vi aldrig förr har varit, och det kommer vi att fortsätta göra.