Valrörelsens slutskede närmar sig. Socialdemokraternas vikande opinionssiffror på riksnivå har fått oron att sprida sig inom arbetarrörelsen. Nu är det dags för arbetarrörelsen att sluta leden. Kopplingen mellan LO-förbunden och S framstår dock som svagare än på många decennier. I Statistiska Centralbyråns stora majmätning hade andelen LO-medlemmar som stödjer S sjunkit till 38,5 procent. I maj år 2014 låg andelen på 56 procent.
Trots det satsar LO 30 miljoner kronor på en socialdemokratisk regering efter valet. Endast ungefär hälften av förbunden ger ekonomiska bidrag men samtliga stöttar S i valrörelsen. Äktenskapet mellan LO och S framstår som en ganska otidsenlig ordning. Var går gränsen där S inte längre är det naturliga alternativet och där man först och främst ser till medlemmarnas bästa och inte låter historia och tradition gå före?