Egentligen vore det mer befogat med en misstroendeförklaring mot statsministern än mot den relativt nytillträdda arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S). Regeringens ansvar och beslutsfattande är kollektivt. Ansvaret för vad som redan nu ser ut att bli ett katastrofalt försök att omorganisera jättemyndigheten Arbetsförmedlingen är ytterst Stefan Löfvens.
I stället för respektera riksdagens majoritet – och inte gå så fort fram med reformeringen av Arbetsförmedlingen samt stryka införandet av ett system med privata förmedlare som bygger på Lagen om valfrihet – öppnade Löfven för en misstroendeförklaring i riksdagen.
Det var med ett betydande mått av sturskhet och bitterhet som Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Annelie Karlsson meddelade att regeringen nu kan behöva avgå efter att Moderaterna och Kristdemokraterna samt Sverigedemokraterna anslutit sig till Vänsterpartiets misstroendeförklaring. Till Aftonbladet sade hon att ett extra val inte är långt borta.
Ett scenario Socialdemokraterna är dåligt rustat för. S har precis envisats med att lägga fram politiska förslag som man är fullt medveten om saknar stöd i riksdagen. Det borde minska förtroendet för partiets regeringsduglighet.
Dessutom har regeringstiden varit ett politiskt haveri när det gäller gängbrottsligheten, migrationen, vårdköerna med mera. Det märkliga vallöftet om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 slutade i ett praktfiasko.
Vad är det Socialdemokraterna tror att väljarna skulle belöna partiet för?
Hotet om extra val handlar mer troligt om att vilja sätta så mycket press som möjligt för att få Vänsterpartiet att backa, åtminstone till förhandlingsbordet. Regeringsmakten kommer man inte uppge lättvindigt.
Samtidigt skulle ett extra val kunna innebära en befrielse för Socialdemokraterna. Januariöverenskommelsen har gjort Socialdemokraternas sits väldigt svår och obekväm, trots att man fick behålla makten i fyra år till.
När den S-ledda regeringen – pressad av Centerpartiet och Liberalerna – avskaffar värnskatten, sänker arbetsgivaravgifterna, moderniserar arbetsrätten och inför friare hyressättning – så provocerar det de fackliga organisationerna och partiets interna vänsteropposition. När Löfven – påhejad av främst Miljöpartiet och Centerpartiet – tvingas till eftergifter i den restriktiva migrationspolitik som Socialdemokraterna gick till val på så resulterar det i att partiet tappar ännu mer väljare till Sverigedemokraterna.
Om Löfven däremot inte genomför det partierna enats om riskerar det att uppröra Centern och Liberalerna på ett sätt som äventyrar hela det onaturliga regeringsunderlaget – där Vänsterpartiet nu gör väldigt tydligt att man ingår.