Blodbadet fortsätter. Den Islamiska staten, IS, tidigare kallad Isis, har de senaste månaderna terrorn spritt genom en långsam offensiv genom Irak och Syrien. Nyligen också till Libanon.
För befolkningen i de erövrade områdena förvandlas livet över en natt till en mardröm, kristna ställs inför valet att konvertera till islam, betala en extra skatt eller avrättas. Än värre är situationen för folkspillran jeziderna som av IS anses vara djävulsdyrkare och avrättas direkt.
Sedan den senaste offensiven sitter 50.000 jezider på flykt fast på ett berg utan mat och vatten. Som en humanitär insats har USA börjat släppa ned förnödenheter från luften. Åtminstone 200.000 människor är på flykt undan IS, enbart i norra Irak.
President Obama gav på fredagen tillåtelse för flyginsatser mot IS till skydd för de amerikanska militärenheter som finns i Bagdad och i norra Irak. Likaså auktoriserade presidenten anfall till skydd för de omringade jeziderna. Även Storbritannien har meddelat att man kommer att bistå militärt och humanitärt.
Det har tagit lång tid för världen att reagera, säkerligen till stor del beroende på den utmattning som det åtta år långa kriget i Irak lämnade efter sig i väst. Bidragande var sannolikt även känslan eller önsketänkandet som fanns att det krigströtta Irak skulle lägga de religiösa skillnaderna åt sidan. Ansvaret för att det inte skett åvilar i hög grad den sittande premiärministern, shiiten Nuri al-Maliki, som inte inkluderat övriga befolkningsgrupper, särskilt inte den sunnitiska minoriteten.
Konsekvenserna har blivit mycket långtgående särskilt för de kristna som under elva år i bästa fall motats undan och i värsta fall fördrivits eller mördats. 2003 fanns det 1,5 miljoner kristna i Irak. Nu beräknas 350.000 till 450.000 finnas kvar. Att en miljon människor systematiskt tvingats bort från sitt hemland är något alldeles obegripligt i vår trygga värld.
Sverige kan hjälpa till, naturligtvis humanitärt men också genom att stödja de delar av Irak som står emot IS framfart. Ironiskt nog har styrande PKK gått från att historiskt vara en av regionens oroskällor till att idag vara en stabiliserande och humanitärt agerande kraft. I den kurdiska norra delen tar man emot stora mängder flyktingar och man är i akut behov av militära förstärkningar till den egna befolkningens och flyktingarnas beskydd. Det vore en skam för världen om IS fick möjlighet att erövra den delen och sprida sin etniska rensning och utrotning av hela kulturer vidare. Vi vill knappast gå till historien som några som kunde hjälpt till men inget gjorde.