Ingvar Kamprad skapade ur ingenting ett världsledande företag som introducerade helt nya metoder inom möbelhandel. Ett företag som i dag har 211 000 anställda över hela världen och ett varumärke som är en av de saker som omvärlden starkast förknippar med Sverige.
När Ingvar Kamprad avled i januari 2018 sörjdes han av hela Sverige. Kamprad var folkkär, stod det i hundratals tidningsrubriker. Men vad berodde den svenske jätteentreprenörens popularitet på? Vem blir verkligt folkkär och varför?
Många tyckte kanske att han exemplifierade den gamla svenska självbilden med flit, slughet och sparsamhet samt hans vägran att förhäva sig oavsett hur framgångsrik han var. Att han hälsade medarbetarna med en stor kram när han besökte varuhusen, i en tid när ägandet av storföretagen annars blivit allt mer anonymiserat, spelade troligtvis också en stor roll. Han uppfattades nog också som väldigt äkta. Han stod upp för vem han var, med fel och brister. En riktig människa. Omvittnat engagerad för landsbygden och äldreomsorgen, områden som kanske inte räknas till de mest hippa bland andra superentreprenörer.
Det fanns dock två saker som vissa gärna angrep Ingvar Kamprad för. Dels hans engagemang för den fascistiska Nysvenska rörelsen på 1940-talet och i början på 50-talet (något han bett om ursäkt för och gjort tydligt att han ångrar djupt). Dels att ägandet i det företag som i dag är så starkt förknippat med Sverige lämnade landet och placerades utomlands (något han aldrig skämts för).
Det var många företag som valde att lämna Sverige under det galna kvartsseklet. Mest angelägna om att skydda sig från Socialdemokraterna och fondsocialismen var familjeägda och entreprenörsdrivna företag som Ikea, Tetra Pak (familjen Rausing) och H&M (familjen Persson). De försvarade sig mot löntagarfonderna, där det svenska näringslivet själv skulle betala de avgifter som skulle finansiera att ägarmajoriteten i företagen togs över av fackföreningsrörelsen.
Kamprad lämnade inte landet som någon girig skattesmitare. Denne unike entreprenör flydde utomlands eftersom han var dömd att förlora ägande, kontroll och inflytande över sin livsskapelse om han hade stannat kvar i Sverige. Värdet av detta är mångdubbelt högre för landet än de skattebefriade miljarder som samlats i stiftelser i utlandet.
När Ingvar Kamprad flyttade hem lade han grunden till Familjen Kamprads stiftelse med inriktning främst på forskning och utbildning vid Linnéuniversitetet. Han donerade medel till fattiga i hela världen såväl som till den småländska hembygden. Han testamenterade – inte minst – 670 miljoner kronor till företagsutveckling i Norrland.
Tanken på att en superentreprenör som Ingvar Kamprad kan bli folkkär är upplyftande. Sådana förebilder kan det aldrig bli för många av i Jantelagens Sverige.