Äldre ska få sin egen lag och inte som nu behöva trängas in i socialtjänstlagen. Det är åtminstone regeringens avsikt och det ska utredas i samband med att socialtjänstlagen utreds av Margareta Winberg (S). Förhoppningen är att en särskild äldrelag ska förbättra situationen för de äldre. Det förtjänar att ifrågasättas i vilken grad staten ska detaljreglera hur kommunerna hanterar sina angelägenheter. Det kommunala självstyret undermineras effektivt av precisa bestämmelser. Ska det var kommunens ansvar att utforma äldreomsorgen eller inte?
Kommunalt självstyre tenderar att vara uppskattat i teorin, men inte i praktiken. Det finns en grundläggande känsla av att man givetvis ska få bestämma över sig själva i kommunen. Samtidigt tenderar regionala skillnader att beskrivas som stora orättvisor i media. En aspekt av det hela är att det politiska ansvarsutkrävandet inte verkar fungera tillfredsställande. I teorin är det bara att rösta bort partier i kommunfullmäktige som inte prioriterar äldreomsorgen och rösta in sådana som gör det. I realiteten är det förstås bara en av många frågor folk bryr sig om.
Det är dock uppenbart att äldreomsorgen på många håll i landet inte fungerar tillfredsställande. Befolkningen åldras men antalet äldreboenden ökar väldigt långsamt. Kommuner tenderar att prioritera ökade hemtjänstinsatser så långt det är fysiskt möjligt. Detta har lett till att kötiderna för en plats på ett äldreboende på sina håll är så långa att man bara får bo där under sin allra sista tid i livet. Samtidigt som satsningar på hemtjänst kan ge människor som vill möjlighet att fortsätta bo kvar hemma låser det också in och berövar dem som inte längre klarar av det.
I någon mening kan det ha spelat in att äldreomsorgen regleras i socialtjänstlagen. Den omfattar alltifrån barn och unga till missbrukare och är en ramlag, det vill säga den anger vissa gränser och sätter riktningen men lämnar ett stort utrymme för kommunerna att utforma verksamheten efter sina förutsättningar.
I många kommuner finns det egentligen pengar och där skulle tydligare beskrivna krav kunna tvinga politikerna att prioritera äldreomsorgen högre.
I andra kommuner, särskilt små sådana, handlar det inte om felprioriteringar utan om att det inte finns resurser till allt kommunen är ålagd att göra. I dessa fall kommer regeringens föreslagna lagändring inte hjälpa alls. Om den är förknippad med sanktioner för kommuner som inte lever upp till kraven kan den till och med förvärra situationen. Förmodligen finns lösningen någonstans mittemellan alla dessa punkter. Ställ krav på kommunpolitikerna och rösta bort dem om de inte lever upp till dessa krav. Förtydliga vilken miniminivå som det offentliga ska garantera äldre. Och hjälp de kommuner som inte själva kan leva upp till detta.