Den allmänna ordningen är hotad. Det har den varit ända sedan dansbanorna uppenbarade sig och svepte bort ungdomars vett och moral medelst okyska rörelser i framför allt USA-importer som 30-talets jitterbugg och jive. För att skydda oss från detta, och de påstådda följderna därav (våld och oönskade graviditeter) inrättade politikerna ett allmänt dansförbud.
Detta dansförbud är impopulärt, absurt – och ändå röstade en kraftig majoritet i riksdagen i torsdags för att behålla det.
Krogar, barer, festivaler, marknader och sociala sammankomster i allmänhet måste ges undantag från dansförbudet om besökare ska få dansa. Om kommunen inte har utfärdat ett sådant kan ansvarig krögare eller festgeneral straffas med böter eller upp till ett halvt års fängelse.
Själva brottsbeskrivningarna skulle vara en aning skrattretande om de inte vore på riktigt. I slutet av förra året öppnades exempelvis en polisutredning mot Berggrenska gården i Gävle då inspektörer hade rapporterat att golvytan ”befolkades av 50-80 personer som rörde sig i takt med musiken under dansliknande former”. I Uppsala bötfälldes en krögare för att ”inte ha gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten”. Och så vidare.
Få politiker kan motivera dansförbudets existens. När Sveriges radio P3 i november förra året försökte arrangera en debatt om förbudet kunde de inte hitta någon som ville försvara det. Och de senaste åren har allt fler motioner om att avskaffa det trillat in från höger och vänster. Det rimmar illa med torsdagens omröstning, där endast 75 av 349 riksdagsledamöter röstade mot förbudet.
De enda som uttalar sig positivt om dansförbudslagen är dess väktare, polisen. Enligt den förebygger kravet på danstillstånd slagsmål och bråk. Problemet är bara att våld förekommer i utelivet oavsett om kommunen har utfärdat danstillstånd eller inte.
Att hävda att våldet (eller, för den delen, de oönskade graviditeterna) skulle öka om dansförbudet avskaffades är också svårt. De som brukar våld på krogen har knappast blivit provocerade av dans, utan tar med största sannolikhet till nävarna på grund av en beklaglig blandning av rusmedel och dåligt temperament.
Därför får vi hoppas att regeringen eller oppositionen snart gör ett nytt försök att befria krog- och restaurangbranschen från den kanske mest löjeväckande lagen i lagboken. Till dess får krögare och deras kollegor fortsätta att lägga tid och energi på att bekämpa olaglig dans, närhelst och varhelst den uppstår.