Att kunna simma, eller ha uppsikt över den som inte kan det, bör vara en självklarhet för den som svalkar sig i sjöar och hav. Trots det har drunkningsolyckorna varit många i år. Under första halvåret drunknade totalt 62 personer, varav 23 i samband med bad. Enligt Svenska livräddningssällskapet beror de flesta drunkningsolyckor på bristande omdöme hos vuxna. En person som tror sig kunna simma bra tar onödiga risker på djupt vatten. Även vuxnas uppsikt över barn som leker i vattnet brister många gånger, vilket bidrar till att drunkning är den vanligaste dödsorsaken för barn mellan 1 och 6 år.
En grupp där simkunnigheten av naturliga skäl är låg är invandrare. Därför är informationskampanjer och utbildningar riktade mot just nyanlända viktiga för att öka medvetenheten om vilka risker det finns med att bada. Även i denna grupp ligger dock det slutliga ansvaret för den egna simkunnigheten på var och en.
När det gäller barn pekar dock många ut skolan som ansvarig. I årskurs sex ska eleverna vara simkunniga enligt lag, och för de som inte är det måste skolan eller kommunen ordna simundervisning. 2017 visade det sig dock att bristen på kommunala simhallar gjorde att många skolor felaktigt godkände elever som simkunniga, trots att de i vissa fall aldrig uppvisat sin förmåga i en bassäng. Simkunnighet är först och främst ett egenintresse, inte ett allmänintresse. Därför bör också ansvaret för att lära sig och hålla uppe simförmågan ligga hos en själv, eller hos föräldrarna till ett barn.
Få saker är viktigare än att säkra sin egen förmåga att hålla sig över ytan.