Abortfrågan kommer alltid att vara känslig. Den är både djupt personlig samtidigt som den rör väldigt svåra överväganden. Därför vore det rimligt att tänka att den som ger sig in i den bemöter både den och sina meningsmotståndare med respekt. Så dock inte socialminister Annika Strandhäll (S).
Strandhäll har begått två debattartiklar och Socialdemokraterna har organiserat sociala medie-utspel med Strandhäll där det sägs: ”Vi kommer aldrig kompromissa med kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar.” Anledningen till att Strandhäll plötsligt ger sig in i abortdebatten är att Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12 från dagens 18. SD må vara ett allvarligt hot mot S i höstens riksdagsval, men det är ingen anledning att tumma så grovt på sanningen.
I dag fungerar det så att fri abort tillåts till och med graviditetens vecka 18. Efter det krävs godkännande av Socialstyrelsen. Kan barnet överleva en för tidig födsel ska abort inte göras. Denna gräns går i dag vid 22:a graviditetsveckans slut, det vill säga dag 21+6.
Detta är dock inte av Gud givet. Precis som pensionsåldern måste flyttas fram tack vare att vi överlever längre flyttas abortgränsen bak tack vare att vi överlever tidigare. De medicinska framstegen gör att det går att rädda barn som föds allt tidigare.
När abortlagen infördes 1974 kunde vi med viss säkerhet rädda barn som föddes i vecka 28. En viss marginal kan dock vara av godo när det handlar om liv och död. Därför sattes gränsen för när ett foster skulle anses livsdugligt till vecka 24. Fyra veckor. Den marginalen har successivt försvunnit.
Det finns många aspekter av abortfrågan. De är värda att diskuteras med värdighet och respekt för de svåra avvägningar det inbegriper att göra abort. Att fördumma debatten såsom Strandhäll gör tjänar ingen på, allra minst dem som vill behålla nuvarande lagstiftning.