I söndags (16/3) möttes statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) i valårets första duell i SVT:s Agenda. För väljaren som inte satt med papper, penna och miniräknare till hands måste det ha varit svårt att hänga med i sifferexercisen.
27 miljarder, 16 miljarder, 12 miljarder, 11 miljarder, 7,5 miljarder, 1,25 miljarder. Miljarderna kastades fram mellan Reinfeldt och Löfven när de började debattera Socialdemokraternas skuggbudget från i höstas.
När Socialdemokraterna nu har accepterat det femte jobbskatteavdraget finns det många miljarder hål i den budget de bygger sin oppositionspolitik på, något som Reinfeldt inte var sen att påpeka. Att Reinfeldt och Löfven talade för och emot förra höstens S-skuggbudget gjorde dock att debatten haltade.
Om några veckor lägger regeringen fram sin vårbudget och nära därefter presenterar Socialdemokraterna sin alternativa vårbudget. Socialdemokraterna behöver då ha hittat full finansiering eller prioriterat om bland sina förslag. Vårens ekonomiska konkretioner kommer avsevärt att höja valtemperaturen och göra debatterna framöver betydligt mer intressantare.
Reinfeldt tenderar att ta tv-mediet lättare och klarar med sin statsministerroll att projicera en känsla av auktoritet. Löfven, med en mer aggressiv stil, reagerar långsammare och framstår mer som en slugger i bildrutan.
Stefan Löfvens förkärlek för invektiv och engelska uttryckssätt gjorde sig påmind i duellen. Det var ”över” och ”game over” för Alliansen, som även var ”kapsejsad”. Skillnaderna i debatteknik var iögonfallande. Reinfeldt höll sig i större utsträckning till fakta och siffror, något som verkade göra Löfven rosenrasande. Frågan är dock vad som går hem under en duelltid på blott tjugo minuter, retoriken som talar till huvudknoppen eller retoriken som talar till magkänslan?
Statsministern lyckades väl med att behålla initiativet i debatten, men det var inte en debatt som skapade någon större dramatik eller några ståndpunkter som inte redan har luftas.
En så kort partiledarduell har dock svårt att bli informativ och saknar fördjupning. Någon tid för kritisk uppföljning fanns inte. De riktigt tunga argumenten blev av tidsskäl alldeles för summariska. Men ju närmare valet kommer, desto mer tid kommer debatterna att få och det lär gynna de borgliga partierna. I längden tenderar saklig argumentation att slå den känslomässiga men innehållslösa.
Med förmodan är det söndagens två olika duellmelodier som kommer att ljuda ända fram valdagen. En statsminister som letar gemensamma beröringspunkter för att hamra in arbete mot bidrag, och en oppositionsledare som med all sin tyngd försöker hävda att Socialdemokraterna är ersättningsparti, inte ett bidragsparti. Och när valet närmar sig kommer också regeringsfrågan att bli allt viktigare. Var det något debatten faktiskt visade var det att Alliansen fortfarande har goda chanser att ro hem en tredje valseger.