Att inledningstala på Pride är han utan tvekan väl värd att göra men han verkar ha glidit ifrån temat och gled in på idéer om företags och näringslivets skattemoral och vinstmaximering. Vänstermalande från 80-talet som mest tydde på att han borde ta en grundkurs i ekonomi men om han inte har tid för de är det givetvis förståligt.
Debattören Rebecca Weidmo Uvell, granskade Diaktés egna finanser och kom fram till att han kastade stenbumlingar i glashus.
På företagsfronten är Diakté engagerad i sju företag. I bolaget SGF i Malmö AB producerar Timbuktu musik, konserter och förvaltar kapital som musiken redan genererat. Diakté tjänar här hundratusentals kronor på att vara kapitalist och placera pengar på aktiemarknaden, över 15 miljoner kronor.
Jobb skapar han inte då den enda anställda är han själv. Hans lön var 414 000 under 2014, vilket motsvarar 34 500 kronor per månad. Här har han varit fiffig som en finanshaj. Han har gjort exakt så att han bara behöver betala kommunalskatt på 30 procent i Stockholm. En högre lön hade ordentligt dragit upp skatten.
Det kan ju verka som en fattig lön om man har massor med miljoner i bolaget. Som tur är kan han dryga ut det med aktieutdelningar från företaget som bara beskattas med 20 procent enligt Uvell. Skatteplanering är ett bra ord för det.
Detta är inte på något sätt olagligt och Diakté borde ha ägnat mer scentid åt att berätta för sina unga fans om hur man minskar sin skatt på bästa sätt istället för att skälla på andra bolagschefer som gör precis likadant. Han skulle kunna berätta om hur bra det är att investera pengar som sedan ger avkastning. En fotnot om att dubbel moral inte är dubbelt så bra skulle kunna läggas in också.
Jättebra att det går bra för Diakté, även om han inte har läst nationalekonomi så har han definitivt lärt sig företagsekonomi.
Diakté, ta ut allt i lön istället och betala massor i skatt. Riksdagsledamoten Aron Modig (KD) motionerade nyligen i Sveriges riksdag att poserande kändisar som vill betala mer skatt ska få göra det. Du säger att marknaden och näringslivet är girigt, jag antar att man måste vara en för att känna en.