Det slutgiltiga preliminära valresultatet blev klart under torsdagen. Detta efter flera både oroväckande och pinsamma upptäckter om försenade poströster, glömda inrapporteringar och andra mer eller mindre slarviga misstag. Sådana är på det stora hela svåra att undvika med ett analogt och på andra sätt säkert valsystem, men de får inte vara så allvarliga som att 145 röster kommer för sent och därför inte räknas med, vilket inträffade i Falun.
Det som varit intressant med valet är att i princip alla partier utom MP utropat sig till segrare, vilket också stämmer på sätt och vis. Särskilt för många av de mindre partierna som ökar i stöd, där KD kan klassas som den största raketen eftersom partiet slutar på 6,3 procent av rösterna trots att det för inte så länge sedan låg under riksdagsspärren i opinionsmätningarna. Nu överger KD platsen som minsta parti i både Alliansen och riksdagen.
Av de stora partierna är SD det enda som går framåt. Partiet lyckas dock inte ta sig förbi vare sig M eller S, vilket var ambitionen. Situationen är närmast den omvända för S, som uppnår det sämsta valresultatet i mannaminne, men det blev betydligt bättre än partistrategerna befarat. Detta kombinerat med den stora förlusten för MP är dock ett tydligt underkännande av regeringen, vilket rimligen slutar med att Stefan Löfven antingen avgår eller tvingas bort av riksdagen. I nuläget tycks det senare mer sannolikt, eftersom Löfven envist sitter kvar.
Alliansen som helhet går framåt, vilket M kan trösta sig med trots att partiet självt backar i väljarstöd. Detta beror antagligen på att partiet inte lyckats bygga upp förtroendet efter tiden i regering och förra mandatperiodens periodvis bristande opposition. Det enda rimliga med valresultatet är dock att M trots allt står först på tur att bilda regering tillsammans med Alliansen. Även om det rödgröna blocket har ett riksdagsmandat mer torde en Alliansregering på 143 mandat vara mer legitim än en regering med S och MP på 116 mandat, även om denna skulle få stöd av V.
M, C, KD och L påbörjade förberedelserna inför att ta över regeringsmakten tillsammans redan innan valet, och nu avser partierna bland annat föreslå en gemensam talmanskandidat för det viktiga arbetet att få fram en regering. Om han eller hon vinner tillräckligt stöd i riksdagen är dock fortfarande oklart då varken Alliansen eller de rödgröna talar med SD.
Så länge den principen består kommer alltifrån talmansval till enskilda sakfrågor framstå som något av ett lotteri, oavsett om Alliansen eller de rödgröna bildar regering. Alla partiers inriktning måste nu vara att lösa den situationen.