Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Kubas ledare Fidel Castro avvisar erbjudanden från USA och EU om bistånd efter orkanen Dennis som förstörde 120.000 hem på hans ö. USA uppmanas i stället att häva sin mångåriga ekonomiska blockad. Trots att européerna försökt med en mjukare linje får även de kalla handen, sannolikt för att man varit ofin nog att anklaga Castro för brott mot mänskliga rättigheter.<br>Stärkt av inkomster på turister från Kanada, Kinas investeringar i nickelgruvorna och främst olja från Venezuela går Castro, 78, till offensiven i både inrikes- och utrikespolitiken.<br>Nu stängs det fönster mot demokrati som 1990-talets påtvingade ekonomiska reformer innebar.<br>Castro hoppas på en ny era av revolution i Latinamerika ledd av Kuba och Venezuelas president Hugo Chavez. Den indianska, antikapitalistiska revolten i Bolivia väcker minnet av Che Guevaras 1960-tal.<br>Sedan Castro tog makten 1959 har en ständig paroll varit den våldsromantiska ?Socialism eller döden?. På sis-tone har den kompletterats med plakatporträtt av en leende landsfaderlig Castro och texten ?Vamos bien? ? det går bra för oss.<br>I alla fall går det bättre för regimen.<br>När stödet från Sovjet för 15 år sedan minskade och upphörde tvingades Castro utlysa ?speciella perioden? med vissa avsteg från hans socialistiska doktrin. Det gick an att starta småföretag. Många tillkom och gav människor levebröd.<br>Nu gäller vad som kallas ?ekonomisk rationalisering?. I november i fjol förbjöds bruk av dollar. Nästan halva befolkningen får dollar sig tillsända från släkt i USA. Sedan 1990 har dollarn kunnat användas i särskilda butiker för inköp av annars svåråtkomliga varor. Nu måste dollar växlas till kubanska peso, till en kurs som staten tjänar bra på.<br>De flesta små privata restauranger har tvingats stänga. Antalet företag där kubaner kunnat liera sig med utlänningar har sjunkit.<br>Staten stärker alltså sitt grepp över ekonomin.<br> ? Makthavarna känner sig starka tack vare den venezolanska oljan, säger i den franska tidningen Le Monde Oswaldo Paya, en av ledarna för den rörelse som de gångna åren försökt verka för fredliga reformer inom de nuvarande lagarnas ramar.<br>Hugo Chavez valdes till president i Venezuela år 1998. Efter långvarig konfrontation med oppositionen, strejk inom oljeindustrin och även kuppförsök, tycks Chavez position nu säker. Om det inte vore för att Washington önskar livet av honom. Venezuela är USA:s största oljeleverantör. Oljeinkomsterna använder Chavez till att göra sig populär på hemmaplan och till att motarbeta USA utomlands. Bland annat genom att stödja Castro, vilken han betraktar som sin läromästare.<br>På den, enligt Castro, gamla goda tiden köpte Sovjet Kubas socker till överpris och levererade olja till underpris. I dag levererar Venezuela dagligen 90.000 fat olja till förmånspris. Det fattiga Kuba betalar delvis in natura, med säkerhetsexpertis, för att hålla Chavez vid liv, och framför allt sjukvårdspersonal. Castro har utlovat inemot 30.000 läkare och sjuksköterskor i år. En femtedel av Kubas läkare arbetar i Venezuela.<br>Kubanerna har alltjämt problem med livetes nödtorft. Men regimen känner inte längre samma ekonomiska förändringstryck som för ett par år sedan. Hoppet minskar om att Castros socialism skulle avveckla sig själv. Hoppet står till döden ? Castros. <br>
