Statsminister Stefan Löfven har lanserat en ”integrationsoffensiv”. För att snabbare få nyanlända i arbete propagerar han i en intervju med Aftonbladet (7/11) för att starkare betona egenansvaret i integrationspolitiken.
Det var på tiden. Den svenska välfärdsmodellen bygger på att en hög andel av befolkningen arbetar och betalar skatt.
Pliktetiken var dessutom central för Socialdemokraternas ungdom. ”Gör din plikt, kräv din rätt” var ett motto från arbetarrörelsens födelse. Genom betona det egna ansvaret och att ställa högre krav från det offentliga skulle Socialdemokraterna närma sig sina ideologiska rötter.
Men av det sakpolitiska innehållet att döma handlar integrationsoffensiven mer om att peka finger åt andra än att fokusera på hur utanförskapet kan bekämpas.
Socialdemokraterna skriver på sin hemsida i svepande ordalag om hur Kristdemokraterna och Moderaterna ”har förslag som skulle låsa in utrikes födda kvinnor i hemmet” och inte ser några ”problem med den segregation religiösa friskolor bidrar till”.
Socialdemokraterna skriver bland annat
”Med deras politik dumpas ansvaret och kostnaden för integrationen över på kommunerna.”
”Här är de högerkonservativa partiernas politik kontraproduktiv.”
Om det är Stefan Löfvens mening att andra dumpar ansvaret på kommunerna, hur ser han då på att många kommuner håller på att knäckas av skenande bidragskostnader, i spåren av flyktingkrisen? I exempelvis värmländska Filipstad är arbetslösheten bland personer födda utanför Europa 80 procent. I en av den omskrivna kommunens skolor är andelen utlandsfödda 90 procent och 70 procent av det kommunala bostadsbolagets hyresgäster är födda utanför Europa.
Om det är de ”högerkonservativa” partierna som lägger kostnaderna på de redan hårt ansträngda kommunerna, vad anser Löfven om regeringens så kallade gymnasieamnesti?
Ansvaret för de ensamkommandes socialtjänst, boende och skolgång hamnar just på kommunerna. Vilket har föranlett ett nödrop från Sveriges kommuner och landsting om att situationen kring gymnasielagen blivit ohållbar.
Det är välkommet att integrationsproblemen nu leder Stefan Löfven till att prata om hur effekterna av den politik han själv har fört kan dämpas. Men det är ju i det närmaste komiskt – och tveklöst ironiskt – att han är oförmögen att se bjälken i sitt eget öga.