Att det byggs för lite bostäder och infrastruktur i Sverige har lett till en intensiv debatt. Men innan man går in på orsaker och åtgärder måste man fatta några grundläggande beslut.
1. Låt inte den offentliga sektorn detaljstyra. Beslut om grönområden och infrastruktur kan behöva fattas utifrån ett helhetsperspektiv. Men varför ska den offentliga sektorn besluta om detaljutformningen av bostadsbyggnader?
2. Återställ den representativa demokratin. Dagens planlagstiftning är i hög grad en skyddslagstiftning som speglar reaktionen på almstrider och pampvälde för 50 år sedan. Den gynnar främst starka grupper medan andra får betala ett högt pris i form av lägre byggande och högre kostnader.
3. Styr planeringen regionalt. Trots att ett starkt samhälleligt behov av bostäder finns det kommuner som inte bygger alls, exempelvis för att man inte vill stöta sig med lokala opinioner. Det är dags att sluta tänka i termer av ”kommunalt planmonopol”.
4. Låt tjänstemännen bestämma. Politiker ska lägga fast övergripande mål och sedan låta tjänstemän fatta de löpande besluten. Processen ska vara öppen så att man i protokollen kan läsa vilka som tyckt vad och varför.
6. Prioritera. De tre hållbarhetsdimensionerna (miljömässig, ekonomisk, social hållbarhet) i bostadsbyggandet kommer ofta i konflikt med varandra och då måste man prioritera. Idag bör man inte tala om hållbarhet utan att diskutera konflikter mellan de olika dimensionerna.
7. Nej till fundamentalism. Vi oroas av tendenser till fundamentalism i debatten. I ett bra samhälle diskuterar man på ett sansat sätt hur olika intressen kan vägas och hur vi på ett smart sätt kan komma på nya idéer som gör att i bästa fall alla intressen kan tillgodoses!
I den nyutkomna forskningsrapporten Nya regler för ökat byggande och bättre infrastruktur, som tagits fram i ett projekt för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, föreslår vi en reformering av planeringssystemet.
Här är några centrala punkter:
Under senare decennier har det skett en kraftig ökning av områden som utpekas som riksintressanta. Riksintressen bör inrättas med större restriktivitet och det måste vara lättare att ompröva dem.
Många av dagens överklagandemöjligheter bör tas bort. Det bör istället finnas större möjligheter för dem som drabbas att få ekonomisk kompensation.
Avskaffa det kommunala planmonopolet och ställ tydligare statliga krav på regionerna att skapa en fungerande bostadsmarknad.
Villkora statliga infrastrukturinvesteringar i tillväxtregionerna med att bostadsbyggande sker på mark som blir mer attraktiv.
Effektivisera planprocessen så att kommunen drabbas ekonomiskt om processen drar ut på tiden.
Låt marknad/byggare, politiker respektive tjänstemän få styra olika mycket i olika fall. Våga prova nya regelsystem för nybyggnadsområden, till exempel när det gäller strandskydd, hyresreglering och finansiering av infrastruktur.
Fotnot: Den 19 november medverkar Hans Lind vid ett seminarium i Gällivare om varför den svenska bostadsmarknaden inte fungerar, arrangerat av SNS Malmberget.