Valet till Europaparlamentet i maj blir historiskt – för första gången sedan direkta val till parlamentet infördes på 1970-talet kommer de båda största partigrupperna tillsammans ha mindre än hälften av mandaten. Enligt aktuella opinionsmätningar kommer den socialdemokratiska partigruppen S&D att få omkring 140 mandat och kristdemokratiska EPP 180. Det är en betydande minskning jämfört med de drygt 400 mandat grupperna tillsammans har i dag i den 751 mandat stora församlingen.
Liksom i flera val under de senaste åren är tillbakagången allra mest accentuerad för socialdemokraterna. Enligt en sammanställning av nationella opinionsmätningar gjorda av Europaparlamentet, ser socialdemokraterna ut att tappa vart femte mandat. De största förlusterna gör man i Italien, Tyskland och Frankrike. I dag finns fjorton franska socialdemokratiska EU-parlamentariker. Stämmer opinionsundersökningarna blir det bara fyra framöver. En liten tröst för socialdemokraterna är att Brexit har dragit ut på tiden och att man således kan räkna med ett antal brittiska ledamöter.
På högersidan finns inget motsvarande tapp, men inte heller särskilt många partier som ökar i väljarstöd. Av de stora partierna i sammanhanget är det bara grekiska Ny demokrati som spås gå framåt, tillsammans med ungerska Fidesz – det senare dock samtidigt ett konstant orosmoment vars framtid i gruppen är osäker.
Vad innebär det då politiskt att de båda stora grupperna förlorar sin gemensamma majoritet? Intressant nog kan det få konsekvensen att de driver en politik rätt långt från hur det låter nu under valrörelsen. Såväl konservativa som socialdemokrater har uppfattat att det finns en utbredd trötthet på EU-projektet och lovar åtminstone i vissa länder att stå emot ytterligare överföring av befogenheter.
Men för att bilda en majoritet i parlamentet ser de ut att från och med i år bli hänvisade till den mycket proeuropeiska liberala gruppen ALDE och möjligtvis Macrons parti likaledes proeuropeiska En Marche. Enligt en analys från tankesmedjan European Council on Foreign Relations kommer ALDE och En Marche att ”potentiellt utöva ett stort inflytande”.
I nationella val kan regeringsfrågan ibland tyckas få orimligt stor betydelse. Planerade samarbeten – ”vem tar vem” – överskuggar vad de enskilda partierna vill. I valet till Europaparlamentet är problemet det motsatta. Enskilda kandidater i enskilda medlemsländer går till val på fritt utformade visioner av hur Europasamarbetet ska utvecklas, utan att i någon större utsträckning förhålla sig till vilken majoritet som kan tänkas rösta igenom dessa visioner. Av opinionsmätningarna att döma, riskerar det politiska utfallet av årets Europaval att bli ett annat än det väljarna ser framför sig.