Lider han av storhetsvansinne – eller är han den ende som går in i vårens Europaval med en idé och en vision? Meningarna om den franske presidenten appell till alla Europas medborgare inför valet går isär. I den mån människor har några meningar i frågan, vill säga: i Tyskland fick Emmanuel Macrons debattartikel, som publicerades samtidigt i ett stort antal länder och på ett stort antal språk, stor uppmärksamhet medan den däremot exempelvis i Sverige passerade rätt obemärkt förbi.
Vad är det då presidenten vill när han tar sig friheten att vända sig direkt till EU:s medborgare? Vad är hans vision för Europa? Det är, skulle man kunna säga, en typiskt fransk vision där EU förenar stor makt i relationen med andra världsmakter med långtgående ”inrikespolitiska” ambitioner. Macron beskrivs ibland som nyliberal men i hans idé för Europa saknas inte plats för protektionism. När han talar om unionens väsen talar han inte om fria handelsflöden eller fri konkurrens utan att stå emot globala giganter och om ”en skola som renoverats, en väg som byggts, en snabb internetanslutning som äntligen kommit”.
Det finns de som säger att Macron bara kastar fram en rad grandiosa idéer för att framstå som en Europaledare av rang i Frankrike. Men om man utgår från att förslagen är allvarligt menade och tänkta att genomföras, är chanserna störst för de idéer som kan vinna stöd i grannlandet. Den fransk-tyska axeln är kanske än mer efter Brexit avgörande för EU:s utveckling.
Det som då ligger närmast till hands är migrations- och säkerhetspolitiken. Emmanuel Macron vill omstrukturera Schengenområdet så att alla medlemsstater som är med förbinder sig både att ta ansvar för sina gränser och att visa solidaritet i mottagandet av asylsökande. ”Ingen gemenskap kan skapa en tillhörighetskänsla, om den inte har gränser som den skyddar”, skriver han.
På försvarsområdet är den obekväma frågan vad som ska komma efter Nato – för att försvarsalliansens trovärdighet har undergrävts av Trump går inte att förneka. Macron vill skapa tydliga riktlinjer för ett europeiskt försvar genom ett försvars- och säkerhetsfördrag och även skapa ett europeiskt säkerhetsråd där Storbritannien ska vara med. Presidenten tänker sig fortfarande ett samarbete med Nato, men av allt att döma ett där EU går före.
Annat är mer svårsmält i Tyskland, och har därmed svårt att förverkligas. Digital skatt, EU-styrning av arbetsmarknaden och ambitionen att skydda europeiska företag från konkurrens hör dit. Floran av nya myndigheter och institutioner som Macron vill skapa torde också möta viss skepsis.
Även om inte allt blir verklighet, eller om kanske inte något förslag alls vinner stöd, är Macrons inlägg intressant. Det handlar om hela unionens utveckling på alla stora områden. Och det är riktat till alla medborgare, inte till EU:s statschefer. Om fler gjorde som Macron, skulle valrörelsen inför Europavalet kunna bli riktigt spännande.