EU-valet skapade inte bara ett nytt partilandskap i Europavalet, utan ritade också om den politiska kartan i Tyskland. De tyska Socialdemokraternas dåliga resultat – 15,8 procent, mindre än De gröna – utlöste en ledarkris som i sin tur innebär att den tyska regeringskoalitionen ifrågasätts. Kan socialdemokraterna i SPD verkligen fortsätta regera tillsammans med kristdemokraterna i CDU när det tycks hota partiets egen överlevnad?
På detta sätt blir också partiets kris något mer än en tysk inrikespolitisk angelägenhet. Utan socialdemokrater finns det ingen stabil majoritet i Tyskland – försöket att förhandla fram en koalition av fler partier efter det senaste valet till förbundsdagen misslyckades. Och utan stabil majoritet kan Tyskland inte spela den stabiliserande roll i Europasamarbetet som landet har gjort så påtagligt under 2000-talet.
Vad som har drabbat SPD är på många sätt typiskt för socialdemokratiska partier i Europa.
Partiet förmår inte attrahera unga väljare – den enda åldersgrupp där SPD kom över 20 procent i EU-valet var 60+. Bland väljare under 60 år fick SPD bara nio procent av rösterna. Och partiet förmår inte tala till sin traditionella väljarbas, arbetarna – bland dem var SPD inte större än Alternative für Deutschland.
Vägen framåt tycks dock ovanligt svår för SPD. Partiledaren Andrea Nahles har avgått, och efterträtts av en tillfällig ledartrio. Det finns ingen självklar långsiktig efterträdare, samtidigt som partiet inte har råd med ännu ett misslyckat ledarval. Sedan 2004 har partiet haft sex ordinarie partiledare och fem tillfälliga. CDU har sedan år 2000 haft två.
Det saknas också en självklar linje. Att stå för radikala reformer och regeringsduglighet på samma gång har visat sig vara svårt, att utveckla trovärdighet i nya frågor utan att förlora trovärdighet i gamla hjärtefrågor likaså. Vilken partiledare det än blir är uppdraget till synes hopplöst.
I den kris som SPD har råkat in i uttrycker somliga företrädare en förhoppning om en radikal omorientering. Partiet måste till att börja med lämna den stora koalitionen, heter det.
Även detta alternativ medför dock ett dilemma, eftersom det sannolikt skulle innebära nyval. Vill man verkligen möta väljarna igen, kort efter att ha noterat ett stort väljartapp i EU-valet och dessutom för första gången sedan kriget inte ha blivit största parti i lokalvalet i Bremen? Partiet skulle få färre mandat i förbundsdagen och ännu sämre förutsättningar att få igenom sin politik. Under våren har SPD också passerats av De gröna i opinionsundersökningar som gäller förbundsdagsval.
Paradoxalt nog talar alltså SPD:s svaghet till regeringsmajoritetens överlevnad. För att undvika nyval, som skulle innebära ännu ett nederlag, vill det till att den stora koalitionen regerar vidare.