Klimatflykting är ett kraftfullt begrepp. Man förstår omedelbart innebörden: en person som till följd av den globala uppvärmningen tvingas lämna hus och hem. Men finns klimatflyktingar?
Vissa miljöorganisationer och politiker är övertygade. Enligt en ny rapport från Oxfam har det under de senaste tio åren skapats 200 miljoner klimatflyktingar. Europarådets parlamentariska församling antog i oktober en resolution som handlade om att skapa en juridisk status för ”klimatflyktingar”, och slog fast att Europarådets industrialiserade medlemsländer har ett särskilt ansvar för att ge skydd åt personer som har tvingats på flykt av klimatförändringen.
Går man till forskarvärlden är bilden mindre entydig. I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Nature Climate Change skriver ett stort antal forskare under rubriken ”Klimatmigrationsmyter” (”Climate Migration Myths”): ”Det finns redan bevis i stor mängd för att migration inte drivs enbart av klimatförändring. Snarare styrs den av en blandning av klimat-, socioekonomiska, kulturella och politiska faktorer.”
En värld präglad av digitalisering och globalisering skulle sannolikt också ha präglats av migration även utan klimatförändringar. ”Rörlighet och migration är inneboende faktorer i den högst sammankopplade värld vi lever i och en normal del av samhällslivet”, skriver forskarna.
Att i all denna rörlighet sortera ut migration som sker uteslutande på grund av klimatet låter sig inte göras. Detta är också ett skäl till att det inte skulle vara så lyckat att skapa en särskild flyktingstatus för klimatmigranter.
Att stater är vanskötta eller sönderfallande kan också bidra till klimatmigration, i och med att samhällets motståndskraft inte är vad den borde vara. Ett av de länder som lyfts fram som mest utsatt i Oxfams rapport är Kuba. För dysfunktionella system spelar det kanske mindre roll om cyklonen är orsakad av klimatförändring eller helt ”normal”.
Bilden av klimatflyktingar är hursomhelst missvisande, i så måtto att den migration som tvingas fram av klimatförändring primärt sker inom länder och inte mellan dem.
Huvuddelen av ”klimatflyktingarna” söker inte skydd i någon annan stat och korsar inga gränser. Det är inte ens säkert att ”migrationen” är definitiv. ”Rörligheten består vanligtvis i relativt korta sträckor, vilket innebär att människor typiskt sett flyttar inom landet eller regionen”, skriver forskarna i Nature Climate Change. Det antal som uppges i Oxfamrapporten, 20 miljoner människor på flykt per år, gäller människor som är kvar i sina hemländer men på annan ort än hemorten.
Hotet om en klimatflyktingvåg kan möjligtvis sporra till handling i länder som skulle uppfatta sig som målet för vågen. Men den klimatmigration som finns ser ut på ett annat vis.