Världens striktaste och mest genomgripande övervakning av muslimskt liv finner man i Kina.
Det hävdar åtminstone människorättsorganisationen Human Rights Watch, med hänvisning till den kampanj mot muslimsk extremism som den kinesiska staten bedriver i Xinjiangregionen. ”Dessa grasserande övergrepp bryter mot grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten till ett privatliv”, skriver Human Rights Watch.
Muslimska kinesiska medborgare, främst tillhörande folkgruppen uighurer, sätts bland annat i politiska omskolningsläger i mycket stor skala.
Kampanjen mot islam ingår i ett mönster, som av Kinakännaren Elizabeth Economy har kallats den tredje revolutionen. Sedan Xi Jinping tillträdde presidentposten 2013 har tidigare årtiondens reformtrend vänts till motsatsen, ett alltmer auktoritärt styre. Statens kontroll över samhället har ökat och idéer övervakas mer noggrant. På detta sätt blir Kina ”en förebild för andra stater som har tröttnat på liberal demokrati i amerikansk och europeisk tappning”.
Mer specifikt riskerar Kina att bli ett föredöme när det gäller bekämpningen av våldsbejakande extremism, den strömning som de drakoniska åtgärderna i Xinjiang syftar till att stävja.
Oron för radikalisering bland Kinas muslimer är inte alldeles grundlös. Ett relativt stort antal uighurer har anslutit sig till islamistiska grupper i inbördeskriget i Syrien. Terrordåd med islamistiska förtecken har också utförts i Kina.
Den kinesiska lösningen på dessa hot är att slå till med kraft men också med modern teknik. Human Rights Watch uppmärksammar exempelvis användandet av ”big data” och så kallad predictive policing, det vill säga att man genom insamling och analys av personuppgifter identifierar potentiella hot på ett väldigt tidigt stadium.
Och det anses ha lyckats. ”Genom kommunistpartiets starka ledarskap, landets styrka och lokala tjänstemäns insatser har Xinjiang räddats från randen av kaos”, skriver den regimtrogna tidningen Global Times.
Anmärkningsvärt nog har Kina dessutom undgått kritik från den muslimska världen, trots att en av åtgärderna är att misstänkliggöra kinesiska medborgare som har anhöriga i länder med muslimsk majoritet, exempelvis Turkiet och Indonesien. Ingen av de 26 stater som har definierats som suspekt i detta avseende har kommit med några invändningar mot Kina. Däremot gick det, som Human Rights Watch påpekar, bra för somliga av dessa stater att rikta kritik mot Donald Trumps inreseförbud.
Om Kina alltså delar en utmaning – våldsbejakande extremism – med många andra länder, är det samtidigt klart att det kinesiska angreppssättet är ett helt annat. Och att Kina, tack vare sin allt starkare ställning i världen och omvärldens beroende av kinesiska investeringar, kommer undan med det.