En hel generation har vuxit upp sedan Berlinmuren föll, men i tysk politik är skiljelinjen mellan öst och väst mer aktuell än på länge. Den märks inte bara i hur olika valresultaten blir – bland unga väljare i de båda östliga delstaterna Brandenburg och Sachsen är högerpopulistiska Alternative für Deutschland ett av de två mest populära partierna – utan också inom partierna.
Det märks till exempel i synen på Ryssland, där den kristdemokratiske valvinnaren i Sachsen Michael Kretschmer vill se ett slut på sanktionerna och i stället ett nära samarbete. Men skillnaden märks allra tydligast just inom Alternative für Deutschland, som i praktiken går fram som två olika partier i öst respektive i väst.
Man hade kunnat tänka sig att kultur- och värderingsfrågor spelade större roll i väst, där ekonomin är starkare, och att det på omvänt sätt var frågor som arbetslöshet, infrastruktur och konkurrenskraft som besjälade väljarna i forna Östtyskland. Men det har blivit tvärtom.
Den kraft som går framåt i valen i östra Tyskland är den så kallade kanten av Alternative für Deutschland, en mer radikalt nationalistisk strömning i partiet med kulturkrig högt på dagordningen. ”Högerkantens framgång i Brandenburg och Sachsen bygger på en lek med DDR-historien”, skriver Matthias Kamann i den tyska tidningen Die Welt. I dessa delstater fungerar det att likna dagens Tyskland vid den socialistiska diktaturen, att uppmana väljarna att ta tillbaka sitt land och att kräva att 1989 års omvälvning ska fullbordas (”vollende die Wende”).
Detta är en retorik som faller platt till marken i väst. Där gäller oron snarare att ett i grunden fritt och välmående samhälle har ställts inför alltför stora utmaningar genom invandring och euroräddning. AfD ses som sista chansen att rädda fäderneslandet. Med ständiga framgångar har dessa skillnader inte stört så mycket. Men ju starkare den högerradikala kanten i forna Östtyskland blir, desto mer inflytande vill den rimligen ha över partiet som helhet.
Där kan man redan skönja en konflikt. I en intervju efter delstatsvalen poängterade partiledaren Jörg Meuthen att ”kanten” är en sammanslutning av övertygade nationalkonservativa som inte utgör mer än 25-30 procent av partiet. Själv definierar han AfD som ett ”högerborgerligt mittenparti”.
Med två synnerligen starka valresultat i Brandenburg och Sachsen förändras dock styrkeförhållandena. ”Östtyskarnas anspråk kommer att göra spänningarna inom partiet ännu mer tillspetsade. Makten i öst blir en börda”, som Kamannn uttrycker det.
Så kastar det kalla kriget en lång skugga över dagens Tyskland – trots att det som har hänt är att en generation som inte var född när muren föll röstar på ett parti som uppstod bara för några år sedan.
Fristående utrikesdebattör och politisk redaktör i Barometern