Bält- och väginitiativet låter som ett harmlöst infrastrukturprojekt, men kan leda till stora konflikter. För denna kinesiska vision, som presenterades av president Xi Jinping 2013, är på en gång ekonomisk och politisk. Den syftar till att Kina genom att investera i vägar, broar, hamnar och järnvägar i omvärlden ska bli världens ledande ekonomi. Inlandsimperiet ska få tillgång till havet.
Men ska visionen lyckas krävs att Kina också får ett politiskt inflytande i länderna som berörs. ”Och på det följer med all säkerhet starka krav på militärt samarbete för att säkra förbindelserna och skydda så omfattande investeringar som det här rör sig om”, skriver mångårige Asienkorrespondenten Bertil Lintner i den nyutkomna boken Den nya kalla kriget: Kampen om Indiska oceanen (Historiska Media).
Risken för kallt krig och kamp följer av att Indiska oceanen, som ska integreras i Kinas ekonomiska vision, inte är något vakuum. Bland de andra makter som har intressen i regionen återfinns USA, Frankrike, Australien och naturligtvis Indien. Indierna kommer enligt Lintner att försöka begränsa Kinas expansion till vad de ser som acceptabla gränser. ”Det kan leda till större konflikter, rentav militär konfrontation.” Att kriget ska förbli kallt finns det alltså ingen garanti för.
För att komplicera saken ytterligare finns ett antal önationer vars vägval nu har blivit storpolitik. Kina har till exempel påbörjat militärt samarbete med Maldiverna och Seychellerna. Här uppstår en annan risk med bält- och väginitiativet: korruptionen som följer i investeringarnas spår.
I Pakistan, ännu ett av de länder som berörs av initiativet, är det dock Kina självt som har drabbats. Pakistan har blivit en viktig partner för Kina, samtidigt som relationen Pakistan–USA har försämrats. Kina har investerat stort i en hamn i staden Gwadar, vars strategiska läge ”har gett upphov till spekulationer om att landets flyg och flotta kan få tillgång till de nya anläggningarna”. Islamistisk extremism och grasserande korruption förmår dock inte ens Kina med dess till synes obegränsade resurser rå på. I december 2017 ställdes flera kinesiska infrastrukturprojekt i Pakistan in på grund av den politiska instabiliteten.
Det ambitiösa bält- och väginitiativet sträcker sig ända till Europa, där det också kan leda till problem. I sydeuropeiska länder tas kinesiska investeringar emot med entusiasm, men med investeringarna följer förväntningar på politiska ställningstaganden som kan stå i strid med övriga EU.
Den riktigt stora konfliktrisken finns, framgår dock av Lintners bok, i Indiska oceanen där handeln med olja och varor är som mest intensiv. Här kolliderar stormaktsintressena – ibland kring ett antal små och sårbara önationer som Maldiverna och Seychellerna. Som Lintner skriver: ”Aldrig förr har så små och till synes obetydliga länder spelat en så stor roll i världspolitiska sammanhang.”