Daniel Braw: Handelskrig och valutakonflikt

Foto:

Politik2019-08-20 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Handelskrig är bra och lätta att vinna, kungjorde Donald Trump för drygt ett år sedan. USA:s handelskonflikt med Kina är dock av det mer utdragna slaget, och har nu gått in i en ny fas där även valutorna hotar att dras in i konflikten.

I början av augusti slog det amerikanska finansdepartementet fast att Kina ägnar sig åt valutamanipulation. Genom att låta den kinesiska valutan yuan falla mot dollarn, menade den amerikanska administrationen, hade Kina aktivt försökt vinna en ”orättvis konkurrensfördel i den internationella handeln”.

Redan innan denna manipulation skulle ha skett, visade sig dock tecken på att handelskriget inte utvecklas som förväntat ur Trumps perspektiv. Visserligen har presidenten sagt att sjunkande kinesiska tillväxtsiffror visar att handelskriget fungerar.

Men om relationen mellan import från och export till Kina ska användas som utvärderingsmått, är bilden otydlig eller negativ. Värdet på exporten till Kina motsvarade omkring en fjärdedel av värdet på importen från Kina under det första halvåret 2019. Importen har minskat under 2019 jämfört med 2018, men så har även exporten. Handelskriget tycks hittills ha inneburit att utbytet mellan länderna avtar, inte att det i grunden förändras.

En anledning till detta är att det finns minst en inneboende motsättning i Trumps ekonomiska politik. Den starka tillväxtorienteringen, med stora skattesänkningar och statliga utgiftsökningar, har bidragit till en starkare dollar som i sin tur gör det mer attraktivt att importera varor till USA. Som Nobelpristagaren Joseph Stiglitz skriver om Trump: ”Ekonomer har gång på gång försökt förklara för honom att handelsavtal kan påverka vilka länder USA köper ifrån och säljer till, men inte storleken på det övergripande underskottet.”

Redan själva osäkerheten som skapas av konflikthotet kan stärka dollarn. Varken den kinesiska yuan eller euron stärks av Trumps anklagelser om fusk och hot med åtgärder. Däremot stärks dollarn, vilket är precis motsatsen till vad Trump vill uppnå.

Vad händer i denna valutakonflikt härnäst? I pressmeddelandet från det amerikanska finansdepartementet får man ett intryck av att Trumpadministrationen mest av allt är angelägen om att internationella regler följs och institutioner respekteras. Man hänvisar till G20-ländernas gemensamma uttalande i juni där samtliga länder förband sig att avstå från att devalvera sina valutor i strävan att vinna konkurrensfördelar gentemot de andra.

Men samtidigt är den nya tidsåldern inte regelbaserad. Nyligen kritiserade Donald Trump den amerikanska centralbanken för att räntan var hög och dollarn därmed blev alltför stark för att företag som Boeing och Caterpillar skulle kunna konkurrera. Det spekuleras i någon typ av intervention för att försvaga dollarn från amerikansk sida. Ett sådant krig är varken bra eller lätt att vinna.

Utrikeskrönika

Daniel Braw