I EU saknas det aldrig utmaningar, men under nästa halvår har de hopat sig på ett ovanligt intressant sätt. Ordförandelandet under första halvåret 2020, Kroatien, får på sitt bord genomförandet av Storbritanniens utträde, implementeringen av långtidsbudgeten och frågan om EU:s utvidgning.
Det är första gången som Kroatien håller i ordförandeskapet – landet kom med i EU så sent som 2013. Till tema för halvåret har man ambitiöst nog valt ”Ett starkt Europa i en utmanande värld”. Men utmaningarna finns i hög grad i Europa också. Den framtida relationen mellan Storbritannien och EU är en sådan. Med tanke på hur krångligt det har varit att förhandla fram utträdesavtalet är det ingen vågad gissning att även relationen som kommer efter utträdet blir svår att komma överens om.
Budgeten är också en utmaning i Europa. Kroatien ingår tillsammans med andra nya medlemsländer samt Italien och Grekland i något som kallas Sammanhållningens vänner, en grupp som har motsatt sig nedskärningar inom regionalstöd och jordbruksstöd. Samtidigt finns det nettobidragsgivare, däribland Sverige, som inte går med på ytterligare höjda EU-avgifter för att kompensera för Storbritanniens utträde.
Den fråga där låsningarna tycks vara allra störst verkar dock vara den om utvidgning. Mot slutet av Kroatiens ordförandetid ska det hållas ett toppmöte i Zagreb på temat EU och västra Balkan. Vid EU-mötet om utvidgning till Nordmakedonien och Albanien i oktober gick det dock inte att fatta något beslut, på grund av ett starkt motstånd från framför allt Frankrike.
Detta motstånd gäller inte bara enskilda länder utan hur processen går till överhuvudtaget. Frankrike har lagt fram ett eget förslag till hur processen borde vara utformad, enkelt uttryckt mer politisk och mindre byråkratisk.
Den största utmaningen får man dock när man lägger ihop dessa utmaningar. I ”en utmanande värld” måste EU agera tydligare och mer effektivt, vilket är knepigt att kombinera med en pågående utvidgningsprocess. Budgeten blir svårare att få ihop när Storbritanniens bidrag försvinner och det ska satsas stort på nya områden, som klimat. Samtidigt innebär utvidgning att resurserna ska spridas till fler. Som Frankrikes president Emmanuel Macron säger, är de länder som absolut förordar utvidgning samtidigt väldigt angelägna om att EU:s budget inte ska växa: ”Somliga vill att brödskivan ska bli större och större, men när det gäller att bre på mer smör så vägrar de.”
Därmed urholkas sammanhållningstanken och det politiska projektet. ”Till sist blir Europa en marknad, men det finns ingen solidaritet och ingen politik för framtiden”, som Macron uttrycker det. Detta är en målkonflikt som kommer att vara längre än Kroatiens ordförandeskap.