Friheten i världen har minskat tretton år i rad, enligt den ansedda amerikanska tankesmedjan Freedom House. Demokratin håller på att göra reträtt – men vad kommer i dess ställe?
Den före detta amerikanska utrikesministern Madeleine Albright ger i den nyutkomna boken Fascism: En varning (Historiska Media) ett illavarslande svar. Hon beskriver i ett antal personporträtt ledare från Mussolini och Hitler till Hugo Chavez, Vladimir Putin – och Donald Trump. ”Om vi tänker på fascismen som ett sår från det förflutna som nästan hade läkt var det som att slita av bandaget och börja peta på sårskorpan när vi röstade in Trump i Vita huset”, skriver Albright.
Vad är då fascism? Det är en fråga som historiker har ägnat avsevärd möda åt att besvara – ett arbete som dock Albright förbigår för att i stället diskutera sig fram till en definition tillsammans med sina doktorander på det universitet där hon i dag undervisar. Hennes definition blir då följande: ”En fascist är en person som starkt identifierar sig med och påstår sig tala för ett helt land eller en grupp, som är ointresserad av andras människors rättigheter och som är beredd att ta till vilka medel som helst, även våld, för att uppnå sina syften.”
Mot bakgrund av denna definition blir det lättare att förstå hur en demokratiskt vald ledare som Donald Trump har kunnat leta sig in i skräckkabinettet av moderna despoter.
En invändning mot boken är därför att fascism är allt och i slutänden inget. Att beskriva Donald Trump och Nordkoreas ledare Kim Jong Un som del av samma mönster ger inga nya insikter.
Vad Albright däremot förtjänstfullt belyser är hur demokratins tillbakagång i mogna demokratier får negativa effekter runtom i världen. När USA:s president beskriver de fria medierna som folkets fiender, blir det svårare att verka för pressfrihet i mindre fria länder. ”I stället för att utmana antidemokratiska krafter är Trump en lättnad för dem, en person som hjälper dem att hitta ursäkter”, skriver Albright.
Somliga behöver inte ens hitta ursäkter utan framstår i jämförelse med Trumps USA som direkt förebildliga.
Madeleine Albright påpekar att den konfrontativa amerikanska utrikespolitiken har fått Xi Jinpings Kina att framstå som en förespråkare för frihandel och regelstyrt globalt umgänge, trots att Kina självt befinner sig i en negativ utvecklingskurva vad avser frihet och fredligt samarbete. ”Nästa amerikanska president kommer att få ärva en värld som är mer benägen att följa Pekings exempel, inte bara i ekonomiska frågor, utan också när det gäller att sänka normer på viktiga områden som arbetsstandarder, fria medier, religionsfrihet och mänskliga rättigheter”, befarar Albright.
Det är kanske inte en fascistisk värld – men en sämre och mindre fri värld är det definitivt.