Att Storbritanniens utträde ur EU har urartat till kaos är uppenbart – men ett lika stort problem är vad utträdesprocessen har kostat på andra områden. Relationen till EU kan möjligen redas upp, men förhållandena inom Storbritannien har blivit mer ansträngda.
Samtidigt har fokuset på Brexit gjort att politisk energi har saknats för andra samhällsproblem. I en ledare påpekar konservativa Daily Mail just denna alternativkostnad: ”Våldsbrottsligheten skenar, vi har ett stort glapp mellan energiutbud och efterfrågan, tågtrafiken fallerar, utbyggnaden av bredband har stannat av och fängelsesystemet har förfallit och befinner sig i misär och kaos.”
Förhållandet till EU har under lång tid varit en konfliktfråga i Storbritannien, inte minst inom det konservativa partiet. Men spänningarna har inte minskat för att beslutet om utträde ur EU fattades. Dels saknas konsensus om hur relationen till Europa borde se ut i stället, dels har andra konflikter kommit upp till ytan till följd av Brexitkampanjen. I en undersökning som opinionsinstitutet Yougov gjorde nyligen sa 39 procent av de tillfrågade att kampanjen huvudsakligen belyste uppdelningar som redan fanns, men något fler – 41 procent – att kampanjen skapade nya åsiktsskillnader mellan människor.
Detta gäller i synnerhet i det konservativa partiet, som var tänkt att stärkas av att EU-frågan avgjordes en gång för alla. När Theresa May blev premiärminister 2016 lovade hon att ta itu med de orättvisor och missförhållanden som hade gjort att människor röstade för utträde ur EU. ”När vi lämnar den europeiska unionen … kommer vi att göra Storbritannien till ett land som fungerar inte bara för ett privilegierat fåtal, utan för oss alla”, sa May då.
Brexit skulle på detta vis ha kunnat ge partiet ny relevans. I stället har partisammanhållningen upplösts och medlemsantalet sjunkit. Bara mellan 2016 och 2017 minskade intäkterna från medlemsavgifter med drygt 40 procent.
Och i parlamentet har den konservativa premiärminister som för några år sedan tycktes sitta säkert förlorat stödet i sitt eget parti. I omröstningen om det utträdesavtal som Theresa May hade förhandlat fram med EU röstade fler än 100 konservativa ledamöter i underhuset nej.
Partiet är för splittrat för att hålla ihop och koncentrera sig på samhällsproblemen, men samtidigt är oppositionen för extrem för att man ska kunna överväga att riskera status quo i parlamentet.
För väljare som inte är nöjda med hur sjukvården, bostadsförsörjningen och brottsbekämpningen i dag sköts står valet mellan en konservativ regering som är förlamad av Brexitprocessen och ett radikalt Labouralternativ som under normala omständigheter hade betraktats som helt chanslöst.